Det brinner i Sverige. Den senaste tiden har det blossat upp åtskilliga skogsbränder runt om i landet. Nyligen tvingade en skogsbrand fram en evakuering av ett större antal bostadshus i Hagfors kommun i Värmland. Samtidigt har bränder blossat upp på andra håll, som i Västervik, Oskarshamn och Överkalix.
Torkan gör att bränderna många gånger är svårsläckta. Och eldningsförbuden som har införts under sommaren i bland annat Värmland, Jönköping och Mälardalen pekar på att brandfaran är långt ifrån ett lokalt fenomen.
Att det är torrt i hela Sverige kan i värsta fall skapa en ytterst svår situation. För vad händer om det uppstår flera större bränder samtidigt? I ett skräckscenario brinner det utanför Luleå, Enköping, Linköping och på Gotland samtidigt. De nationella resurser som finns att tillgå för brandsläckning måste i ett sådant läge spridas över ett stort geografiskt område.
Nästa problem är sedan att det inte finns någon större nationell kapacitet att fördela. Att bekämpa bränder är ett ansvar som ligger på de kommunala räddningstjänsterna. Men flera räddningstjänster har under året behövt hjälp av Försvarsmaktens helikoptrar med vattenbombning. Uppdrag som försvaret utför, trots att det varken finns skyldighet eller resurser för att utföra uppdragen. Försvarsmaktens deltagande bygger ofta på frivilliga inhopp från piloterna och notan för insatserna tas från försvarsbudgeten.
När helikoptern anses som det mest flexibla medlet mot skogsbrand är det märkligt att det inte finns säkrare hjälp att få. Och då okontrollerade skogsbränder snabbt kan bli nationella angelägenheter bör staten ha ett intresse av att det går att uppbåda en effektiv skogsbrandsläckning.
Visserligen kanske det finns andra sätt att säkra kapacitet för vattenbombning än fler statliga helikoptrar. Företrädare för flygbranschen har uttryckt (SvD 18/6) att företag har vad som krävs och kan göra kostnadseffektiva insatser– om de kallas in. Dessutom kan Sverige få hjälp från EU:s civilskyddsmekanism med brandflyg, vilket skedde under den stora skogsbranden i Västmanland år 2014 och för några veckor sedan. När franskt och italienskt brandflyg har kallats till Sverige har det dock tolkats som ett nationellt svaghetstecken, trots att det är en styrka att Sverige genom EU kan få hjälp. Samtidigt bör inte krisstödet via EU ersätta svensk beredskap, vilket det verkar finnas en tendens till.
Varför har då problemet med skogsbränder blivit så stort nu? Dels lär det beror på torkan. Dels fanns det fler helikoptrar att sätta in förr, när Försvarsmakten var större. Ett stärkt försvar kan således få effekten av beredskapen för att bekämpa skogsbränder ökar. En utveckling som vore välkommen eftersom stora skogsbränder sätter bilden av ett samhälle i kris. Att skydda sig från brand har alltid varit en mänsklig instinkt och i ett högskatteland som Sverige förväntar vi oss att det allmänna ska klara av sådana grundläggande skyddsfunktioner som att släcka bränder som hotar skog och byar.
Edvard Hollertz/SNB