Statens jakt på digitala pengar

Dags att erkänna e-kronans brister.

Riksbankens projekt med e-kronor lämnar en del övrigt att önska.

Riksbankens projekt med e-kronor lämnar en del övrigt att önska.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Ledare2021-04-13 07:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Den som tycker att statliga processer brukar gå för fort kan söka tröst i e-kronaprojektet. Riksbanken har drivit det sedan 2016, men är i nuläget ändå bara halvvägs. Nyligen kom den första rapporten från pilotprojektet där den tekniska lösningen testas i praktiken. Men fortfarande finns inget svar på den grundläggande frågan om en digital krona verkligen fyller tillräckligt stor funktion.

Det är en god ambition att grundligt testa en idé innan den förverkligas – i synnerhet när det handlar om något helt nytt som digitala riksbankspengar. Men därför är det också anmärkningsvärt att Riksbankens motivering till projektet fortfarande inte går ihop med resultaten. 

I takt med att kontanthanteringen minskar vill Riksbanken säkra sitt uppdrag att ”främja ett säkert och effektivt betalningsväsende tillgängligt för alla grupper i samhället”. E-kronan ska då vara ett komplement till sedlar och mynt. Men av pilotrapporten att döma finns fortfarande stora frågetecken när det gäller både säkerhet och tillgänglighet. Rent tekniskt är den testade e-kronan en unik digital värdeenhet, med ett certifikat som bevisar att Riksbanken är utgivare. 

Kronorna kan i sin tur läggas i en digital plånbok som kopplas till ett kort eller en app i telefonen. Precis som med kontanter ska man även kunna växla till sig e-kronor från värden på bankkort.

Det finns en fördel med att Riksbanken kan garantera värdet på digitala pengar, och att privatpersoner till exempel kan betala digitalt oberoende av en bank. Men medan kontanter kan gå direkt från hand till hand blir e-kronan konstant beroende av att andra system fungerar. Den hittills testade tekniken gör det heller inte möjligt att slutföra en betalning utan uppkoppling, vilket radikalt minskar e-kronans robusthet.

En annan fråga som e-kronan skulle besvara var behovet av tillgänglighet för alla grupper i samhället. Kort, koder och appar kan vara svårt för vissa att hantera, till skillnad från sedlar och mynt. Här skulle e-kronan möjligen kunna utformas något enklare än bankkortsystemet, men den digitala barriären blir fortfarande densamma.

På frågan om e-kronan behövs svarar Mithra Sundberg, chef på enheten för e-kronapiloten, att Riksbanken ser ”ett behov av att titta närmare på om det behövs, när vi ser att användningen av kontanter minskar” (Ny Teknik 6/4). 

Vid det här laget borde det dock stå klart att en digital krona bara löser ett fåtal av de problem som minskad kontanthantering för med sig. Den huvudsakliga funktionen blir att ge Riksbanken ytterligare en roll på betalningsmarknaden, snarare än ökad säkerhet och tillgänglighet.