Gris- och mjölkkriser för lantbrukarna, storföretag som flyttar utomlands och lämnar hela orter i arbetslöshet, urbanisering och en åldrande befolkning, polisiär frånvaro vilken sätter människors trygghet och initiativförmåga på prov. Håller vi på att alienera landsortsborna från stadsborna, kan landsbygden räddas?
Problemet har uppmärksammats av Linköpings universitet. I boken ”En annan kommunal ekonomi – Om andra sätt att värdera lokala resurser och aktiviteter” utgår Elin Wihlborg, professor i statsvetenskap, Per Assmo, docent i kulturgeografi, från Ydre, Östergötlands minsta kommun med cirka 3 600 invånare. På flera sätt personifierar Ydre den svenska glesbygden och dess utmaningar. På sextio år befolkningen halverats och 27 procent är över 65 år (i hela Sverige är andelen ungefär 19 procent). Medelinkomsten liksom utbildningsnivån är lägre än sverigegenomsnittet. Rätt trista siffror för vilken kommun som helst.
Hur går det ihop? Wihlborg och Assmo skriver att ”om landsbygden ska överleva och utvecklas hållbart så måste politiken […] finna nya och alternativa lösningar för att skapa en annorlunda och hållbar ekonomisk utveckling.” När politiska lösningar utgår från urbana lösningar måste landsbygden försöka och tillåtas hitta lokala och mer lämpade alternativ. Det landet saknar i befolkning, utbud och mångfald, har det i personlighet, kontakter och skönhet. Och, menar författarna, ”värden bortom kronor och ören”.
Ett exempel är det blomstrande företagslivet i Ydre. Arbetslösheten är låg (knappt 5 procent) och andelen företagare är dubbelt så stor som rikssnittet. I Svenskt Näringslivs ranking över företagsvänligt klimat hamnar Ydre på plats 38 av 290. Mycket av förklaringen tros ligga i det höga ”sociala kapitalet”. Författarna hänvisar till statsvetaren Robert Putnams teori att framgångsrikt företagande baseras lika mycket på relationer och tillit, som på pengainvesteringar och kapital. Som småföretagare är det dessutom svårt att göra skillnad på jobb och fritid, sysslorna flyter liksom ihop, samtidigt ger livet som företagare på landet mervärden som flexibilitet, gemenskap och trygghet. ”Om vi vill ha en levande landsbygd så måste den ges möjligheter att utvecklas och vara attraktiv”, konkluderar Wihlborg och Assmo.
Hoppet lever, alltså. Inte i feta landsbygdsprogram och andra subventioner. Landsbygden har värden som gör att den kan överleva i marknadsekonomin. En stor del ligger i attityder och självförtroende, och att inte vänta på att staten, eller Stockholm, ska lösa landsbygdens problem. Se på exemplet Ulrika, som genomgått stora förändringar, men där ortsbefolkningen hittat lösningar för att få matbutiken och macken att gå runt (Corren 30/1). Sammanslagningar i större kommuner, som Corren på ledarplats länge förordat, vore inte slutet för landsbygden. Snarare ett sätt för småorter att dela de ekonomiska bördorna inom större kommunekonomier. Allt kanske inte är lika bra utanför städerna, servicen, vägarna och kollektivtrafiken är sämre och uppkopplingarna långsammare. Men det finns andra, bättre värden, eller hur? Annars skulle ju ingen välja att bo kvar. Så av med offerkoftan! Hela landet lever så länge vi vill att det ska göra det.