Ledare: Strömer: Hyckleri och dubbelmoral

Är man en bättre människa om man har höga moraliska ideal som man predikar för sig själv och för andra, men ständigt misslyckas med att leva upp till dem? Eller är den som är nöjd med att vara lite enklare, men som håller sina löften, den mer moraliska personen?

Dagens tidigare ledartext om hyckleri har skapat debatt och upprörda känslor. Och det blir kanske så när den egna självbilden krockar med verkligheten. Ytterst få vill vara dåliga människor, men vi vet inte riktigt vad det innebär att vara en god och moralisk människa. Därför blir själva samtalet ofta bluddrigt, där å ena sidan abstrakta moraliska resonemang blandas med personliga tillkortakommanden. Det är synd, för om ordet ”värdegrund” har någon verklig betydelse, så är det just detta: Ska man sträva efter höga moraliska ideal eller ska man ha enklare ideal? Vilket alternativ är den grund som ett helt samhälle kan byggas på?

Frågan tycks skära mellan vänster och höger, men utan någon rät och tydlig linje. Från politiskt vänsterhåll har det alltid funnits en möjlighet att skylla privata tillkortakommanden på politiken och strukturer. Den som lutar mer åt höger har snarare uppfattningen att man inte bryr sig så himla mycket om andra och då kan man aldrig göra fel. Åtminstone ser det ut så i den politiska motståndarens spegel.

Den enklaste av moraluppfattningar är den som kallas tit-for-tat, och som har sitt ursprung i analys av spelteori, närmare bestämt det som kallas Fångarnas dilemma. I korthet går dilemmat ut på att båda parter tjänar på att samarbeta, men oavsett hur de agerar så lönar det sig kortsiktigt att svika. Lite som samhället i sin helhet.

Det intressanta är att strategin att alltid börja med att vara snäll och vilja samarbeta är det som på sikt är det bästa alternativet, och även att inte vilja fortsätta samarbeta med den som är en svikare och luras. Mer utvecklade analyser av verkliga händelser visar att det dessutom är bra att vara en liten aning snällare än nödvändigt, för att inte missförstånd i kommunikationen ska orsaka sammanbrott.

Överfört till den nu aktuella diskussionen skulle en självpåtagen hög moral som sedan inte infrias, vara ett svek mot alla som litat på den personen. Medan den som lugnt och stilla håller sina löften och inte lovar mer än vad som kan hållas är den mest ärlige och hedervärde personen.

Det är aldrig fel att sträva efter att bli bättre eller vilja hjälpa andra mer, men skryt inte om det i förväg. Dubbelmoral är inte dubbelt så moraliskt.