Nu när saker och ting äntligen har börjat röra på sig gällande höghastighetsjärnvägen genom södra Sverige så har politikerna plötsligt börjar skruva på sig, främst inom Moderaterna.
Jessica Rosencrantz (M), trafikpolitisk talesperson, menar att även om det ”finns många nyttor med höghastighetståg” så oroar den osäkra finansieringen. ”Avgörande för Moderaterna är att höghastighetstågen inte får bli en 'gökunge' som tränger ut andra nödvändiga infrastruktursatsningar”, såsom upprustning av det befintliga järnvägsnätet. ”Till skillnad från Miljöpartiet är Moderaterna inte beredda att sätta spaden i marken till vilket pris som helst”, skriver hon (Dagens Samhälle 11/3).
Nej, det ska M inte heller vara. Att hålla prisnivån så låg som möjligt är viktigt och än så länge är det beräknade kostnadsspannet mellan 190 och 320 miljarder kronor löjligt brett. Men det kommer att klarna, vartefter planeringen fortgår och finansieringslösningarna tar form.
Projektet kommer även att frigöra spårkapacitet på befintligt järnvägsnät, och vi kommer knappast att resa mindre i framtiden. Höghastighetstågen kommer i större utsträckning än i dag att möjliggöra boende på en plats och arbete på en annan. Därmed är det en satsning för hela landet, inte bara storstadsområdena.
Dessvärre börjar det i debatten skymtas drag av protektionism. Skånemoderater pekar på hur många regionala infrastruktursatsningar som skulle kunna göras för pengarna istället (Dagens Samhälle 10/3). Och Miljöpartiets gruppledare i Stockholms läns landsting skriver i samma tidning (13/3) att ”stockholmarnas pengar ska inte gå till höghastighetståg”.
En enkätundersökning som Ekot (29/2) skickade ut till trafikutskottets ledamöter visade att samtliga partier utom just M var övervägande positiva – utom Sverigedemokraterna som sade sig inte kunna ta ställning. Men nu har partiet vädrat tillfälle att sälla sig till Moderaterna. ”Nu sätter vi ned foten och säger nej”, skriver Jimmie Åkesson tillsammans med gruppledaren i trafikutskottet, Per Klarberg, i Dagens Industri (18/3).
SD menar att lika lite som man bör låna pengar för att betala hyra eller köpa mat, bör man göra det för att satsa på infrastruktur. Höghastighetstågen skulle "med stor sannolikhet” tränga undan andra viktiga satsningar, så ”en mer passande metafor än gökunge är svårt att hitta”, skriver Åkesson och Klarberg. Det är nästan så att ögonlocken ramlar av i det ivriga flirtandet med Rosencrantz och övriga moderater…
Det är ingen som förnekar att höghastighetsjärnvägen är en mycket kostsam satsning. Men betänk att den har samma livslängd som den senaste järnvägen som byggdes i Sverige för 150 år sedan. Då förstår man hur illa liknelsen med mat för dagen är. Till skillnad från SD bör M inse att det här är just den sortens nyinvesteringar som staten faktiskt kan låna pengar till, för att det är ett samhällsbygge som kommer att generera mervärde för generationer framåt.