Det är mycket jobb bakom en fiskdamm. Bilden från trädgårdsföreningen.
Corren har listat 42 platser där du kan fira midsommar i vårt område.
Bakom alla dessa firanden ligger massor av obetalt arbete.
Björkar har huggits. Fiskdammar har förberetts. Bullar har bakats.
Inget gör sig självt. Från Askeby till Ödeshög är det några som har tagit på sig ansvaret att midsommarstången kläs och reses. Från Tjällmo till Österbymo har musiker repeterat och planerat. I Berg ser någon till att chockladhjulet snurrar. I Vallerstad är det skytteturneringen som ska organiseras.
Visst är det också kul att vara delaktig i firandena. Ofta är det ett tillfälle att träffa grannar, något som nog alltmer sällan görs då var och en lever i sin bubbla.
Men många aktiva hade nog hellre gjort något annat än att tillbringa ännu en midsommar i disken på hembygdsgården. Säkerligen säger också många att det här är sista gången. Men nästa år är det dags igen. Och det här ideella engagemanget är bland det finaste vi har i Sverige.
Utan det skulle landet inte fungera.
Att tillräckligt många lägger otaliga kvällar och helger på obetalt arbete i föreningar är inte bara något som gör att det finns mängder med midsommarfiranden som är öppna för alla. Många av vägarna vi åker på sköts av vägföreningar. Många av husen som vi bor i förvaltas av bostadsrättsföreningar. Och en bas för den svenska demokratin är alla lokala partiföreningar.
Så här går det att fortsätta. En stor del av kulturarvet vårdas av hembygdsföreningar. Vi håller oss i rörelse tack vare idrottsföreningar.
Poängen är att Sverige inte skulle vara sig likt utan alla människor som engagerar sig i föreningar. Och särskilt på midsommarafton gör Föreningssverige stordåd.
Att det bara i vår del av länet finns över 40 firanden gör oss rika. Det ideella engagemang som ligger bakom alla dess är Sveriges guld.
Tack alla ni som är med och får allting att fungera.