Det var kaotiska scener nÀr det nyligen hölls samrÄdsmöte om vindkraftsplanerna i Hycklinge. MÄnga hade samlats för att protestera mot etableringen av vindkraft. Och nÀr alla inte fick komma in i lokalen ska mÀnniskor ha trÀngt sig in. En dörr bröts upp. Det knuffades. HÄrda ord haglade. Till slut tillkallades polis.
Att det blir sÄ hÀr konfliktfyllt vid samrÄdsmöten Àr ytterst ovanligt. Det Àr dock sÀllan nÄgra glada tillstÀllningar. Snarare Àr de riggade för att det ska bli stridigheter.
För det Àr sÄ tydligt tvÄ olika grupper som möts. PÄ scen stÄr tillresta experter och projektörer. I publiken sitter en rotad lokalbefolkning. De ena vet inte hur ortsnamnen uttalas, de andra har det med modersmjölken. Och nÀr vindkraftsbolagets företrÀdare har rest vidare till nÀsta möte nÄgon annanstans i landet gÄr publiken hem till sig, i bygden vars karaktÀr kan förÀndras för alltid av de allt högre vindkraftverken.
Den hĂ€r uppdelningen â mellan rörliga experter och en rotad lokalbefolkning â Ă€r nĂ€rmast ett skolboksexempel pĂ„ den politiska konfliktlinje som fĂ„tt allt större betydelse under senare Ă„r. Den brittiske författaren David Goodhart har argumenterat för att det förĂ€ndrade politiska landskapet i vĂ€stvĂ€rlden kan spĂ„ras tillbaka till en vĂ€xande klyfta mellan tvĂ„ grupper som liknar de som möts pĂ„ samrĂ„dsmöten pĂ„ svenska landsbygder.
Den ena gruppen beskrivs som en rörlig elit som kĂ€nner sig hemma var som helst, men för det mesta bor i storstĂ€der och universitetsstĂ€der. Den andra gruppen befolkas av sĂ„dana som bor nĂ„gonstans â som Ă€r rotade pĂ„ platsen dĂ€r de föddes, vilket ofta Ă€r lĂ„ngt utanför storstĂ€derna. Som Horn och Hycklinge.
Den grupp, sĂ€ger Goodhart, som under lĂ„ng tid har haft störst inflytande över politiken och samhĂ€llets utveckling Ă€r de som ser sig som rörliga. Den andra gruppen, de som kĂ€nner sig rotade pĂ„ en plats â eller om vi hĂ„rdrar det landsbygdernas befolkningar â har marginaliserats. Ă siktsmĂ€ssigt sĂ€gs det att de som kĂ€nner sig hemma var som helst drar mer Ă„t de rödgröna hĂ„llet. De som dĂ€remot Ă€r hemma dĂ€r de Ă€r uppvĂ€xta och inte vill flytta Ă€r mer Ă„t det konservativa hĂ„llet.
Ăr det inte ocksĂ„ den hĂ€r Ă„siktsmĂ€ssiga splittringen som börjar mĂ€rkas kring vindkraften i Sverige? De kanske mest kritiska rösterna kommer frĂ„n SD och fraktioner inom M. De mest positiva Ă€r MP, som tillsammans med S lade ner kĂ€rnkraft för att vi i Sverige skulle bli nödda och tvungna att bygga ut vindkraften.
SjÀlvklart Àr den hÀr uppdelningen grovhuggen. Det mÀrks ocksÄ kring vindkraften i Hycklinge, dÀr en av de mest framtrÀdande kritikerna Àr en företagsledare med ena foten i Stockholm och den andra foten sedan generationer i Horn. PoÀngen Àr att vindkraften delar befolkningen pÄ ett sÀtt som gör frÄgan politiskt attraktiv att exploatera pÄ ett förutsÀgbart sÀtt mellan höger och vÀnster.
Det Àr nog inte heller en tillfÀllighet att det parti som hÄrdast driver motstÄndet mot vindkraft Àr SD. SD:s ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt klargjorde tidigare i Är att partiet Àr emot all vindkraft.
Den bedömning som SD lÀr göra Àr att det finns en folklig opinion mot vindkraft som inte helt och fullt Äterspeglas i partiernas instÀllning samtidigt som realpolitiken gör att vindkraften behövs för att klara elförsörjningen. Som politisk frÄga betraktad gör det hÀr att vindkraften pÄminner om invandringsfrÄgan för ett antal Är sedan. Likheterna förstÀrks Àven av den god-ond dimension som mÀrks kring vindkraften, dÀr det goda anses vara att vara för utbyggnad och det onda att vara emot.
Tumultet kring vindkraften i Hycklinge lĂ€r bara vara en försmak av vad som vĂ€ntar. Allt talar för att den politiska konflikten kring vindkraften i Sverige lĂ€r öka â allt Ă€r riggat för det.