Leone Müller heter en student som blivit uppmärksammad i hemlandet Tyskland. Anledningen är att Müller bor på tåg. Hon sade upp sin lägenhet och skaffade sig istället ett tågkort, som ger henne obegränsade resor i Tyskland. Hyran kostade 4 000, tågkortet bara 3 000. Till Washington Post säger Müller att hon vill ”inspirera människor till att utmana sina vanor”. Skulle man bli inspirerad, går SJ:s billigaste årskort loss på 43 300 kronor, det vill säga cirka 3 600 kronor i månaden. Alltså en betydligt mindre slant än för många hyror… Nöjer man sig med att åka inom länet tar Östgötatrafiken 9 000 kronor, 750 kronor i månaden, för ett årskort.
Är Leone Müllers exempel ett tecken i tiden, eller till och med på en trend? Tysklands bostadsmarknad fungerar mycket bättre än den svenska, och den tyska genomsnittshyran föll till och med något mellan åren 2005-2012. Hyresbostadsutredningen lämnade sitt slutbetänkande till regeringen i december 2012. Den särskilde utredaren Per Anders Bergendahl kallade Tyskland för en förebild för hyresmarknaden, samtidigt som han menade att i Sverige ”finns idag inte någon hyresmarknad i egentlig mening”. Leone Müller borde alltså ha betydligt bättre förutsättningar att hitta ett boende än svenska studenter.
Under fredagens Stadsfest i Linköping anordnade Corren en debatt i tre akter. Den sista handlade om bostäder med rubriken ”Var ska framtidens låginkomsttagare bo?”. Ja, målet för bostadspolitiken bör naturligtvis vara att människor i så stor utsträckning som möjligt ska kunna bo var de vill. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Elias Aguirre (S) nämnde pågående och kommande kommunala byggprojekt. Men med en sådan enorm efterfrågan på hyresrätter – varför byggs inte mer?
Enligt Hyresbostadsutredaren påminner villkoren för dagens hyressektor på flera sätt om planekonomiska förhållanden – prissystemet är satt ur spel, köerna är långa, det offentliga har stor roll. Med mera. ”Andra grupper gynnas än de som ofta lyfts fram i ideologiskt färgade tal över systemets förträfflighet”. Precis. De som drabbas värst är de som hyresregleringskramarna säger sig värna mest om.
Men! Den borgerliga alliansen satt vid makten i åtta års tid, fyra i majoritet, och gjorde föga för att förändra situationen. Därför var det med rätta som Jan Björklund i söndags (samma dag som han sommartalade i Göteborg) förkunnade självkritik ”för oss liberaler” i frågan. Folkpartiets ledning lägger fram tio förslag för en bättre fungerande bostadsmarknad – flera av dem i linje med Hyresbostadsutredningen, till exempel fri hyressättning i nybyggnation och bättre möjligheter att bygga. För att det ska ske måste det finnas frihet och lönsamhet för byggföretagen.
Visst, på populära boplatser som innerstäder kommer priserna att öka, men så kommer även rörligheten på bostadsmarknaden. I andra områden kommer priserna att sjunka, framför allt när utbudet börjar närma sig efterfrågan på hyresrätter. Folkpartiets utspel om en liberalare bostadsmarknad är därför oerhört välkommet.
Den som är emot kan fråga sig om studenter och andra med skralt i plånboksutrymme ska börja snegla mot spåren. Där andra ser transportmedel kan den desperate snart se bostäder.