Minns Jonas Sjöstedt när han närapå tårögd meddelade att Stefan Löfven omedelbart kastat ut vänsterledaren från regeringssamarbetet. Sjöstedt sade att S ”gjort ett stort misstag” och att Vänsterpartiet ”kommer att vara ett oppositionsparti gentemot regeringen”. Löfvens motivering till att nobba Sjöstedt var en önskan om att kunna samarbeta över blockgränsen. Samtidigt sökte statsministern Vänsterns stöd för budgeten. Det kommer att kosta, var besvikne Sjöstedts besked den där bistra 15 september.
Vi kan konstatera att Vänstern har fått betalt. Med ränta. Utgångspriset var vinstförbud i välfärden. Sedan det införlivats och rivit upp himmel och jord för företagsamheten ute i landet, har Vänsterpartiets segertåg i budgetprocessen ångat vidare. Den senaste tiden har V som skickar ut segervissa pressmeddelanden om hur arbetet fortskrider. Det skulle kunna vara spel för vänstergalleriet att undvika en svekdebatt. Tyvärr är så inte fallet, V har fått igenom konkret och dyr politik. Kanske mer än de fått om de haft egna ministerportföljer. För att citera Ulla Andersson (V), när hon höll kalas i pressrummet: ”Vänsterpartiet gör skillnad”. Jo tack. Det har också de svenska hushållen märkt av. Skandias senaste plånboksindex visade att pessimismen inför den egna ekonomin har störtdykt efter valet.
Satsningar på 25 miljarder kronor, såsom traineeplatser för unga, fler utbildningsplatser och höjda bidrag, betalas med skattehöjningar på 25 miljarder på inkomster, arbetsgivaravgifter och lastbilstrafik med mera. LO-facken jublar, frälsarna i S är tillbaka. Att det är ovanligt bleka befriare som återuppstått, spelar mindre roll för LO. Nu sitter ju ”rätt parti” åter i Rosenbad. Höjd a-kassa är facket förstås nöjt med. Det är en behövlig åtgärd för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden - som en vettig omställningsförsäkring, inte långsiktig försörjning.
Fas 3-skrotningen är det många som välkomnar. Det var en nödlösning för långtidsarbetslösa, men vars faktiska verkan har varit tveksam. S variant, de så kallade ”extratjänsterna”, är dock inte ett dugg bättre. Om fas 3 ibland var ett hån mot de arbetslösa, är extratjänsterna en förolämpning av alla dem som jobbar på de arbetsplatser som ska ta emot extraarbetarna. Inte bara ska exempelvis redan tidspressade undersköterskor prioritera bort uppgifter för att guida arbetslösa. De ska dessutom göra det med budskapet att ”ert jobb, som ni har utbildning och/eller erfarenhet av, kan vilken arbetslös som helst klara av”. Och då har vi inte ens nämnt människorna i omsorgsbehov. Hur kommer de att påverkas av att i sin vardag bli verktyg för långtidsarbetslösas sysselsättning?
Stefan Löfven lanserade sin regering som en samarbetsregering. Än så länge har samarbetet enbart sträckt sig till Vänsterpartiet. Samtidigt ligger makten över om denna budget över huvud taget passerar riksdagen i Sverigedemokraternas illvilliga händer. Därtill luckrade Socialdemokraterna upp den respekterade praxisen under den förra mandatperioden genom att bryta ut och fälla bitar ut regeringsbudgeten, vilket innebär att partiet inom kort kan komma att få ligga i egenbäddad säng. Det kan bli knöligt för Löfven. Mysigast i sänghalmen just nu, har Vänsterpartiet.