Turerna har varit flera kring Folkpartiet i Linköping den senaste månaden. Först var det oklarheterna kring partiets nomineringsmöte inför valen i fullmäktige. Flera okända medlemmar som enligt uppgift inte talade svenska deltog i mötet och omröstningen, vilket naturligtvis ifrågasattes (Corren 8/11). Någon vecka senare hotade kassören med att avgå om det inte blev bättre ordning på ekonomin inom partiet (18/11). Dubbelfaktureringar och saknade attesteringar hörde till flödet, vilket gjorde att kassören till slut ”satte ner foten”. Så i dag meddelar FP:s toppnamn i kommunen, Rebecka Gabrielsson, att hon av personliga skäl avsäger sig samtliga sina uppdrag.
Under en tid har rykten florerat kring Gabrielsson. Dessa har handlat om hennes relationer till personer med kriminell bakgrund. Partiet har haft flera möten om saken, senast i måndags kväll. Nu har det framkommit att gruppledaren och blivande kommunalrådet inte varit ärlig mot sina partivänner, utan undanhållit information. Gabrielssons personliga kontakter med kriminella har uppfattats inte bara som olämpliga utan även – av säkerhetsgruppen, polisen och personer inom Folkpartiet – som en säkerhetsrisk. Att förtroendet och stödet för Gabrielsson därmed var förbrukat, måste anses vara en underdrift.
Lena Micko (S) beklagar det som hänt men att det var nödvändigt. FP, som Micko uppger att hon fortfarande har förtroende för, måste nu börja hantera situationen framåt. Men Gabrielssons avgång och de bakomliggande orsakerna är bakslag inte bara mot hennes eget parti utan mot den styrande koalition där FP ingår tillsammans med S och MP. Inte minst eftersom kriminaliteten i Linköping är en av de största utmaningarna för kommunpolitikerna. Det avgående Alliansstyret har mest velat sopa problemen under mattan, och i stället hellre talat om allt som är positivt i Linköping. Rebecka Gabrielsson var ett undantag. Att hennes personliga engagemang övergått till att bli en säkerhetsrisk är lika beklagligt som anmärkningsvärt.
Micko har rätt i att FP nu snabbt måste få fram en ny frontfigur som kan arbeta upp förtroendet för partiet. Enligt ordföranden i Linköping, Erik Svansbo, har det arbetet redan inletts av valberedningen. Ett intressant namn är Karin Granbom Ellison, hemvändaren som efter tolv år i riksdagen har erfarenheten och kunskapen att axla kommunalrådsansvaret. Skadan som skett fläckar även resten koalitionen och politikerkåren i stort. Hela Linköping som kommun får sig en törn av denna historia.
En påtaglig risk är nu att politikerna i det nya styret får beröringsskräck gällande brottsligheten och personerna bakom. Det vore det största misstaget i den här historien. Linköping är i behov av orädda och handlingskraftiga politiker som törs se och agera mot de söndrande krafterna. Gabrielsson vågade och ville, men gick över gränsen för vad som betraktades som farligt. Därmed ifrågasattes hennes omdöme. Det blev hennes fall.