Har Täby, en av Sveriges rikaste kommuner, ”dumpat” kommunanvisade kvotflyktingar i Linköping? Det menar åtminstone oppositionsrådet Elias Aguirre (S). Enligt Aguirre har Täby ägnat sig åt så kallad social dumpning, det vill säga aktivt medverkat till att få individer med behov av stödinsatser att flytta till en annan kommun (Corren 4/4).
Det vore i så fall inte första gången en välmående Stockholmskommun försökt sig på detta. I februari anklagade politiker i Fagersta Nacka kommun för att ha dumpat tre flyktingfamiljer, varav 16 barn, i den lilla västmanländska kommunen. Bland annat hade det framkommit att familjerna fått hjälp av handläggare på socialtjänsten i Nacka i kontakterna med fastighetsägare i Fagersta (Mitti 16/2).
Ett annat exempel är Kramfors i Ångermanland, där befolkningsantalet i tätorten inte ens uppgår till 7000. Dit ska Solna, Sigtuna och Sollentuna ha skickat flyktingar i flera års tid. Stockholmspolitikerna har bestämt nekat till att de ägnat sig åt social dumpning. Kramfors utredde emellertid saken och lyckades bevisa motsatsen (Mitti 28/1).
Social dumpning är inget nytt fenomen. Redan för 200 år sedan talade man om ”Sockenkriget”. 1778 bestämdes nämligen att den socken där den fattige var skattskriven skulle stå för försörjningen. Det ledde till att socknarna aktivt försökte hindra fattiga att flytta till dem.
Dagens problem är en följetång av den konflikten. Skillnaden i dag är det tillkommit nya grupper som behöver tas omhand. 2021 kom drygt 6400 kvotflyktingar till Sverige, varav de flesta från Syrien, Afghanistan, Sudan och Demokratiska republiken Kongo. Hälften var kvinnor och barn.
Det är en grupp som minst sagt står inför integrationsutmaningar. För en småkommun som redan kämpar med utflyttning och sinande skatteintäkter kan till och med en enda familj leda till en ansträngd budget.
Nu är ju inte Linköping en liten glesbygdskommun med tuffa ekonomiska förutsättningar. Det betyder inte att Täby agerar rätt och riktigt. Gemensamt ansvar måste gälla för flyktingmottagandet och hjälpen med etablering.
Dessutom far människor illa av att flyttas runt i landet på så vis. Kontaktnät bryts, utbildningar måste avbrytas och barnens skolgång hämmas. Stabilitet och kontinuitet är avgörande för en lyckad integration och för att de människor som flytt från fruktansvärda förhållanden ska kunna repa sig känslomässigt och materiellt.
Därför borde kommunen utreda saken närmare. Kramfors hantering av situationen är föredömlig. Social dumpning får inte bli en integrerad del av Sveriges strategi för flyktingmottagande.