Inför de dåliga oddsen (18 distrikt mot 3) valde den sista utmananaren Jakob Forssmed att hoppa av som partiledarkandidat för Kristdemokraterna. Trist. Det hade varit ett roligare inslag på partiets extra riksting den 25 april om det funnits ett alternativ för medlemmarna att rösta på. Valberedningen har ingen annan att föreslå än Ebba Busch Thor, för närvarande kommunalråd i Uppsala. Inget dåligt val, för all del, för uppslutningen bakom henne ute i distrikten visar på popularitet. Men det hade ändå, inte minst medialt, varit uppfriskande med en motkandidat ända in i kaklet.
Nu har ju Ebba Busch Thor medietycke så det räcker för två, det är en av angivna anledningar till att partiet väljer henne. En partiledare är dock mer än partiets ansikte utåt, denne stakar även ut partiets väg framåt. Och KD står inför ett vägval. Egentligen är partiet tillbaka vid samma korsning som för lite drygt två år sedan, när Mats Odell utmanade Göran Hägglund om posten som partiordförande. Det var en betydligt hårdare och smutsigare internstrid, mycket förstås beroende på att den sittande ordföranden inte ville avgå. Medan Busch Thor och Forssmed leende kampanjat sida vid sida, delade striden mellan Hägglund och Odell upp KD i två falanger. Odell föll till slut med röstsiffrorna 88-198. Men en dryg tredjedel av kristdemokraterna hade alltså hellre sett den ideologiskt mer tydligt konservative Odell som partiledare. En av dem var Ebba Busch Thor. Hon ställdes i sin tur som utmanare till posten som första vice ordförande, som dock blev Maria Larsson. Men Busch Thor kom närmare än Odell, hon fick 122 röster mot Larssons 155. Nu talar mycket för att Jakob Forssmed tar över den rollen.
I dag är KD ett självklart borgerligt parti som ingår i Allianssamarbetet, och i Bildtregeringen 1991-1994. När partiet bildades 1964 ville man dock inte göra ett blockval utan det var egentligen först i samband med valsamverkan med Centerpartiet i valet 1985 som KDS (som partiet hette då) valde sida. Det var också året som Alf Svensson tog plats i riksdagen. Sedan gick det stadigt uppåt för partiet en tid, med toppnoteringen 12 procent i valet 1998. Efter 31 år som partiledare lämnade Svensson över till Hägglund 2004, som sedermera satt i elva år. Ebba Busch Thor blir alltså bara KD:s fjärde partiledare, och mycket talar för att nu tar partiet det definitiva klivet till höger.
Sedan nomineringen har Ebba Busch Thor inte velat tala i de termerna. Hon är kristdemokrat, deklarerar hon. Samtidigt skvallrar hennes ställning för Mats Odell och ståndpunkter i olika sakfrågor (nollvision för aborter, strängare straff och ett militärt mer aktivt Sverige) för att hon är en mer konservativt lagd politiker än Göran Hägglund. Från liberalt håll har hennes frihetstankar för enskilda medborgare och alternativ till kvoteringsfeminismen uppskattats, en filosofi som också Hägglund delade och som Busch Thor vill utveckla. I och med nya Moderaterna uppenbarades en lucka till höger på den politiska skalan och det är möjligt att KD kan vinna gammelmoderater, och till och med en del som röstat på SD av värdekonservativa skäl, om partiet väljer att fylla det tomrummet.
Fler röster vore förstås välkommet för den nya partiledaren, vars främsta mål är att hålla KD kvar över fyra procentspärren.