Konsten att odla grödor för att framställa livsmedel sympatiserar de flesta med. Få vill tillbaka till tiden innan vi hade kunskap att bruka jorden. I den nya boken ”Den ekologiska drömmen” påminner forskarna Holger Kirchmann, Lars Bergström, Thomas Kätterer och Rune Andersson vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet hur ”vilda växter, djur och andra organismer förträngdes när naturliga ekosystem gjordes om till människogjorda agroekosystem”. Odling är således "ett kraftigt ingrepp i naturen”. Likväl anser vi det riktigt för att säkra den mänskliga överlevnaden. Sverige har på cirka 2 500 år genomgått fyra utvecklingsstadier fram till dagens mineralgödselbruk. Nu står vi inför revolutionen av ett femte: det ekologiska jordbruket. Politikerna driver på genom att subventionera det svenska ekojordbruket med omkring 500 miljoner kronor om året. Många lantbrukare går över till eko av ekonomiska skäl, inte för att de nödvändigtvis tror på revolutionens budskap.
I ”Den ekologiska drömmen” går forskarna till roten med den påstådda nyttan med eko jämfört med det konventionella jordbruket som använder mineralgödsel (konstgödsel) för att tillföra näring, främst i form av kväve, till marken. Med mineralgödsel kunde gårdar specialisera sig på antingen växtodling eller djurhållning, då stallgödsel inte längre var nödvändigt. Skördarna sköt i höjden och tillsammans med växtförädling har denna utveckling förhindrat massvält. På senare år har dock jordbruket fått dåligt rykte och anklagats vara onaturligt, giftigt och miljöfarligt. Ja, bekämpningsmedel och läckage av bland annat kväve, har lett till arters död och övergödning i vattendrag. I dag är vi medvetna om problemen och jordbruket utvecklas ständigt i en mer miljövänlig riktning. Frågan är hur långt vi hinner innan den växande ekovarianten helt tar över i Sverige.
SLU-forskarnas frågor är lättbegripliga: Får konsumenterna bättre livsmedel och en bättre miljö om de köper ekologiskt? Räcker maten vid ekoodling? Är de ekonomiska stöden berättigade? Det enkla svaret på dessa frågor är; nej. Ekologiskt odlad mat är vare sig nyttigare eller godare. Ekomat är inte giftfri och inte mer klimatsmart. Jordbruksprodukter innehåller gifter, såsom solanin i potatis, men dessa halter är betydligt högre än de som följer med bekämpningsmedel. Läckaget av kväve till vattendrag - vilket är skälet till att Miljöpartiet vill omställa Östersjökustens jordbruk till hundra procent ekologiskt till år 2030 - kan till och med bli större med ekoodling, eftersom den gör halterna mer svårkontrollerade.
Alltmer framstår det ekologiska jordbruket som en politiskt uppbackad naturreligion. Men, som sagt, inget jordbruk är "naturligt". Den minst sympatiska egenskapen hos ekoodling är de mindre och för ogräs och skador mer lättangripliga skördarna. I Sverige ökar enligt planen ekokonsumtionen så pass att vi måste importera mer. Mer åkerareal måste plöjas upp samtidigt som produktionen minskar. Vi kan leva med den lyxen, men hur solidariskt är det med resten av världen där det fortfarande finns människor som svälter?
Precis som människor är fria att utöva sin religion, måste ekojordbruket få finnas. Men staten bör sluta priviligiera denna nisch och inte återinföra straffbeskattning av det miljövänliga, produktiva jordbruk som vuxit fram under tusentals år i Sverige.