Förhandlingarna om ett nytt avtal med Familjeläkarna i Linköping haravbrutits. Enligt landstingsmajoriteten är vårdcentralen för dyr.
"Verksamheten är bra. Men jag kan inte som politiker säga att vi skalägga mer pengar där, samtidigt som det finns behov som intetillgodosetts på andra håll", sade Anna-Lena Sörenson (s), ordförande ihälso- och sjukvårdsnämnden, till Corren.
Beslutet att spara in på Familjeläkarna tyder på att landstingetvelat dra en gräns kosta vad det kosta vill. De största förlorarna ärde cirka 12 000 patienter som hör till Familjeläkarna och som gettvården fina betyg i olika mätningar. Tillgängligheten har varit god,kvaliteten hög. Därför är det minst sagt överraskande att verksamhetenskall läggas ned efter tretton tämligen smärtfria år för patienter. Irealiteten kommer det framöver att tuta upptaget i öronen på allt fleruppgivna och krassliga Linköpingsbor, som får vänta längre på vård.
Landstingets slutliga bud i förhandlingarna blev 25,5 miljonerkronor, medan Familjeläkarna var beredda att gå ned till 27 miljoner.Lennart Palmefors, en av de tre delägarna, har rätt i att det handlarom "småpotatis".
Vansinnet blir inte mindre av att kostnaden för att avslutaFamiljeläkarnas verksamhet är för-skräckande hög. Förutom 24 miljonerför att "lista om" patienterna kommer utgiften för det avtal som gerdelägarna rätt att driva verksamhet på landstingets bekostnad. Bara densumman uppgår till 9 miljoner per år.
De borgerliga partierna hoppas att landstinget skall godkänna en nyprivat entreprenör och pekar på behovet av konkurrens inom primärvårdeni Linköping. Men viktigare än politiska principer är förstås attpatienterna blir nöjda. Tänk om även landstingsmajoriteten hade insettdet.
LEDARE