Sjukvården är en av de viktigaste frågorna för svenska väljare. Paradoxalt nog anses också regionvalet vara det minst viktiga. Förhoppningsvis får fler väljare upp ögonen för regionspolitiken efter förra veckans Uppdrag granskning (SVT 29/3).
I programmet undersöks likvärdigheten i den svenska sjukvården. SVT har samlat in statistik kopplad till de olika vårdgarantierna för perioden 2016–2020. Kategorierna var allt ifrån tiden det tar att få en läkarbedömning till antalet genomförda operationer inom 90 dagar.
Resultatet är olustigt, om än föga överraskande. Ett A-lag och ett B-lag har uppstått, där regionerna i söder i regel gör bättre ifrån sig än Norrlandsregionerna.
En sak verkar de 21 regionerna däremot ha gemensamt. Ingen lever upp till lagens tillgänglighetskrav för sjukvård. Detta trots att staten öst miljardbidrag över regionerna de senaste 25 åren.
Östergötland tycks spela i A-laget. I den totala sammanställningen hamnar regionen på plats sex av 21. Det är en bra placering – relativt sett – och det finns en hel del att vara stolt över.
Vi har exempelvis näst lägst antal självmord per capita. Vi är även näst bäst vad gäller canceröverlevnad och landar på plats nummer fyra när det kommer till överlevnad efter höftfraktur. Förtroendet för sjukvården i helhet är högt, även där hamnar vi på plats fyra.
Det finns även områden där bakläxa är på sin plats. När det kommer till den svåraste sortens bristningar vid vaginal förlossning ligger vi allra sämst till. Siffran har dessutom stadigt gått upp sedan 2016.
Vidare ligger vi på plats 15 av 21 när det kommer till hur fort behandling av prostatacancer kan påbörjas och på plats 16 vad gäller andelen genomförda operationer/åtgärder inom 90 dagar i specialiserad vård.
Det vore omöjligt att bedriva hundraprocentigt likvärdig vård i vårt avlånga land. Region Norrbotten med sina enorma avstånd kommer aldrig kunna ha samma korta ambulanssträckor som en sydlig region. Det är snarare skillnaderna i rutiner mellan regionerna som är det anmärkningsvärda. Det är framför allt där likvärdigheten brister.
Exempelvis har Gävleborg, som är bäst i landet på att förebygga bristningar, inspirerats av Finland som i sin tur har lägst andel förlossningsskador i hela Norden. Tänk om deras arbetssätt implementerades i resten av landet?
Ett förstatligande av vården lär inte bli en het potatis i det stundande valet. Förmodligen är det inte heller önskvärt – ett så pass avancerat byte av förvaltningssystem får inte genomföras slafsigt.
Samtidigt är det inte ogenomförbart. Fråga bara Norge, som gjorde en sådan resa för drygt tjugo år sedan.
Dåliga vårdförutsättningar behöver inte vara en naturlag. Förhoppningsvis tänker väljarna på det i september.