http://www.affarsliv.com/start/fler-nyheter/har-finns-jobb-ndash-var-finns-de-arbetslosa
http://www.affarsliv.com/start/fler-nyheter/vet-inte-hur-de-tanker
Oksana Lundqvist driver Städhäxan med fyra anställda. Som Corren berättade i går behöver företaget rekrytera, för tillfället får Oksana tacka nej till uppdrag. Det som skulle kunna vara en solskenshistoria om en arbetslös som startade egen firma i en bransch på uppgång och fem år senare äger ett framgångsrikt företag, har blivit ett stort frågetecken. Oksana får nämligen inget napp på de krokar om arbete hon lägger ut. Förra året fick hon via arbetsförmedlingen i Linköping in 300 ansökningar men inte en enda ledde till anställning – de ansökande var antingen inte intresserade eller så svarade de över huvud taget inte i telefon. Bekantas bekanta fick bli lösningen på Oksanas rekryteringsproblem den gången.
Nu har hon gjort ett nytt försök hos arbetsförmedlingen med ett resultat på drygt 50 ansökningar. Av dessa har Oksana lyckats få kontakt med tre, övriga svarar inte. ”Jag vet inte vart jag ska gå för att hitta personal. Jag lägger ner ett omfattande arbete och får väldigt lite resultat, och det gör mig ledsen. Och förvånad”, säger Oksana.
Inte svårt att förstå desperata företagare. Det talas mycket om matchningsproblem på arbetsmarknaden, men det brukar handla om avancerade teknikföretag som inte får tag i högutbildade ingenjörer. Inte småföretagare i städbranschen. Den senare är dock en expanderande marknad som mycket tack vare rutavdraget fått ett uppsving – fler köper hushållsnära tjänster. Men också statusmässigt. I takt med att fler och fler vanliga ”Svenssons” betalar – vitt – för städning i hemmet, har yrket ökat i anseende. Många har gjort som Oksana och startat eget eller blivit anställda i de mindre företagen. Dessutom är det en bransch som inte fordrar högskoleutbildning. Däremot krävs, precis som för alla andra yrken, ett engagemang och en vilja att arbeta och försörja sig själv.
Arbetsförmedlingen i Linköping står handfallen inför Oksana Lundqvists problem. ”Jag vet inte hur de tänker om de söker jobb som de inte vill ha. Det är jättekonstigt”, tycker sektionschefen. Fast kanske ändå inte.
Arbetssökande har krav på sig att aktivt söka arbeten samt redovisa vilka de sökt. Om man inte vill ha jobbet man kan vara aktuell för väljer många att inte svara i telefon – för tacka nej får man inte göra. Då riskerar man att förlora a-kasseersättning. Redovisningsplikten för den arbetssökande är ändå begriplig då någon sorts motprestation för att få a-kassa är ett rimligt krav. Samtidigt är det tydligt att den innebär en massa bortkastad tid för såväl den arbetssökande, arbetsgivaren och arbetsförmedlingen. Och tid är i många fall pengar. Skulle a-kassorna kunna ta ett större ansvar här?
Arbetsförmedlingen har larmat om alltför hög arbetsbelastning – samtidigt som den får svidande kritik för att inte klara sitt uppdrag. Den ligger på jumboplats när Sifo rankar allmänhetens förtroende för svenska myndigheter. Det är en av anledningarna till att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) satt arbetsförmedlingen under utredningslupp. Oksana Lundqvist är inte den enda arbetsgivaren som har svårt att få hjälp från arbetsförmedlingen för att hitta arbetskraft. Många väljer andra sätt. Frågan är om Linköpingsföretaget Städhäxan även en tredje gång kommer att också kommer att gå den konventionella vägen via arbetsförmedlingen, eller helt enkelt ge upp? Detta i en tid då Sverige är i stort behov av enkla arbetstillfällen.