Plötsligt händer det. Under tisdag eftermiddag bekräftade Socialdemokraternas ordförande Eva Lindh att man tillsammans med Moderaterna tar sikte på att bilda det nya kommunstyret i Linköping.
Det var nog få som trodde på något sådant för bara ett par veckor sedan. Politiken har dock en tendens att överraska. Nu väntar fördjupade samtal, men får parterna till det skrivs politisk historia i stan.
"Vi har ett ansvar för Linköpingsborna att vi få till det här inom utsatt tid”, säger Lindh till Corren (11/10). Det är en rimlig hållning. Långdragna förhandlingar som leder ingenvart riskerar att på sikt urholka förtroendet för de demokratiska institutionerna.
Linköping har många utmaningar som kräver bred enighet och samspel. Inte minst vad gäller otryggheten och utanförskapet, men också oroligheterna i omvärlden som letar sig in i den lokala vardagen. Elkrisen, skenande kostnader till följd av inflationen, flyktingar österifrån… sådana bekymmer kräver gemensam uppslutning.
Kommunpolitiken är, till skillnad från rikspolitiken, mer pragmatisk till sin natur. Att Magdalena Andersson och Ulf Kristersson skulle slå sina påsar ihop känns närmast otänkbart. Men på lokal nivå där sakpolitiken blir så konkret det bara går kan vissa principiella antaganden åsidosättas till förmån för ”den breda mitten”.
Nu väntar vi spänt på resultatet från samtalen. Vem som får posten som ordförande i kommunstyrelsen är ”inget som vi kommenterar i det här läget”, enligt Moderaternas gruppledare Niklas Borg. Men redan nu kan det konstateras: det här kan bli oväntat bra.