Dag Hammarskjöld pryder tusenkronorssedeln. Det är den högsta i dag giltiga sedelvalören som Sveriges riksbank tillhandahåller. Kanske är det symboliskt. Hammarskjöld anses av många ha varit den bäste generalsekreteraren som FN haft, inte minst för hans oberoende i rollen som världens främste tjänsteman.
Hammarskjöld åtnjöt respekt hos många men inte hos alla. Hans agerande gladde inte alltid dåtidens stormaktsledare och deras intressen. Trots ämbetets höga status har mystiken och frågetecknen kring Hammarskjölds död 1961 i Ndola, i nuvarande Zambia, varken klarnat eller rätts ut.
När Hammarskjölds plan störtade dog totalt femton människor. Den officiella linjen har ända sedan tragedin ägde rum varit att det var en olycka. Men många har tvivlat. Internationella juristkommissionen presenterade 2013 en utredning som visade att flera viktiga frågor inte besvarats. Ledande länder hade inte öppnat sina arkiv och vittnen som faktiskt såg och hörde andra plan i luften vid olyckstillfället hade inte hörts. FN-ledningen agerade och ställde krav på att relevanta arkiv i medlemsländerna skulle öppnas och en utredningskommitté tillsattes.
För två veckor sedan presenterade utredningen sin rapport. Gammalt och nytt material i ärendet har granskats. Slutsatsen är att sannolikheten är hög, baserat på vittnesmål och underrättelseinformation, att planet tvingats ner genom beskjutning eller en bomb ombord.
Sverige har länge varit återhållsamt med att gå till botten med vad som egentligen hände den svenske FN-chefen Dag Hammarskjöld på fredsuppdrag i Afrika. Man har nöjt sig med utredningar i fallet som konstaterat att det var en olycka. Allt övrigt har setts som spekulationer utan bevis.
Den undfallande svenska positionen i fallet Dag Hammarskjöld påminner om hållningen i fall som gällt andra stora svenskar som mött döden i mänsklighetens tjänst. Inte heller Raoul Wallenbergs och Folke Bernadottes öden har fått den belysning de rimligen borde med tanke på deras gärningar.
Vi har varit fega och faktiskt svikit både de ideal vi står för och de hjältar som fick betala med sina liv. Först under senaste år har de fått ett större offentligt erkännande. Länge var det främst i andra länder som Raoul Wallenberg och Dag Hammarskjöld hyllades. Det säger något om oss själva. Fallet Anders Kompass visar i nutid att regeringsmakten fortfarande har svårt att fullt ut stå upp för en svensk i konflikt med utländska intressen. Till slut blev Kompass helt friad från groteska anklagelser om att han brutit mot protokoll när han larmat om att barn utnyttjats av utländska soldater på fredsfrämjande uppdrag.
Vi har anledning att reflektera över vår undfallenhet och förstå den bortom det kalla krigets realpolitik.
I fallet Dag Hammarskjöld är det efter den nya rapporten och dess slutsatser mer sannolikt att FN-svensken och övriga i besättningen faktiskt blev mördade av någon som ville ha bort en alltför driven och oberoende generalsekreterare. Sverige kan med den nya informationen i rapporten nu välja att använda sin plats i FN:s säkerhetsråd för att bidra till att sanningen slutligen kommer fram en gång för alla.
Det handlar inte enbart om att Hammarskjöld var svensk utan också om att få klarhet i frågan om världens högste tjänsteman mördades eller inte.