Oavsett regering har stödet varit omfattande till FN. Vi är kort sagt en av FN:s bästa vänner. Världen förändras och FN prövas dagligen. De senaste årens kriser inte minst det avskydda kriget i Syrien har svärtat FN. Ryssland och Kina har konsekvent motsatt sig resolutioner i FN:s säkerhetsråd som riktar kritik mot regimen i Damaskus. FN har även haft svårt att bistå med humanitär hjälp. Konsekvenserna är förfärliga. Förutom miljontals människor som drabbats, dödats och tvingats på flykt så har FN:s trovärdighet allvarligt skadats.
President Donald Trump ifrågasätter FN och USA:s FN ambassadör Nikki Haley har lovat städa i FN:s byråkrati. Det finns brister i FN och kritiken är delvis befogad. FN:s tidigare revisor Inga-Britt Ahlenius skrev i sin slutrapport att FN måste bland annat bli en mer transparant och effektiv organisation med tydligt ledarskap. USA:s nya administration lär dock snart upptäcka att allt FN gör inte är av ondo eller dåligt.
FN behöver utmanas men är också betjänt av verkliga FN-vänner som kritiserar organisationen med syfte att den ska bli mer relevant och effektiv. Idag blir FN en slasktratt i debatten och får svepande kritik utan att fokus är på hur organisationen bättre kan leva upp till idén om att vara en garant för fred och säkerhet i världen.
I den svenska politiska debatten blir FN både en närmast religiös företeelse med högsta ceremoniella status blandat med ett fullständigt ifrågasättande som bär skulden till allt ont och som styrs av diktaturer. Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsrådet kritiserades av flera opinionsbildare. Det fanns även en viss splittring i riksdagen vilket är mycket ovanligt i svensk utrikespolitik. Nostalgi, okunskap och ensidig kritik har länge fått styra svensk FN-debatt utan djupare eftertanke eller FN-strategi. FN har för de övertygade varit självklart och för skeptikerna irrelevant.
FN är inget heligt eller något man enbart plikttroget uppmärksammar på FN-dagen. Sverige har som FN:s bästa vän inte tillräckligt väl förankrat FN i Sverige. Det kan låta märkligt. Men få journalister följer FN och i riksdagen finns inget utskott för FN-frågorna som till exempel det finns för EU genom EU-nämnden. Det saknas även en tydlig koppling mellan EU och FN. Vad vill Sverige att EU ska driva i FN?
Detta måste bli tydligare vilket skull kunna bidra till att debatten vissa politiska företrädare ägnat sig åt, om EU eller FN är viktigast, kan upphöra. Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd kommande två år skapar nu även möjligheter för ett modernt, initierat och bättre förankrat FN-engagemang.
FN gör trots säkerhetsråds misslyckande i Syrien och Jemen insatser dagligen som gör skillnad för miljontals människor. Det är viktigt att uppmärksamma. Men det räcker inte.
Organisationen måste ständigt arbeta med fokus hur man ska klara av sitt arbete än bättre. Det är ett rimligt krav att ställa utifrån alla behov och de människor som är beroende av att FN fungerar i frågor om säkerhet, mänskliga rättigheter och utveckling.
FN är otillräckligt men trots det kanske viktigare än någonsin med tanke på hur välden ser ut. I det arbetet behöver FN fler kunniga, pådrivande vänner även i Sverige.