John Weinerhall: OmvÀrdera narkotikapolitiken

FÄ frÄgor vÀcker sÄdana kÀnslor hos mÀnniskor som narkotikapolitiken.

Förödande nolltolerans. Missbrukare hjÀlps inte av dagens dogmatiska förbudslinje.

Förödande nolltolerans. Missbrukare hjÀlps inte av dagens dogmatiska förbudslinje.

Foto: TT

GÀstkrönika2017-04-09 17:00
Detta Àr en ledare. Correns ledarsida Àr borgerlig. Tidningen stÄr fri och obunden frÄn alla partier.

Debatten tenderar att bli hÀtsk mellan de som föresprÄkar en strikt nolltolerans mot narkotika och de som vill se fler politiska lösningar. Det hjÀlper ingen att med högt tonlÀge försöka överrösta varandra. I stÀllet behöver ansvariga politiker bestÀmma sig för om narkotikapolitikens grund ska vila pÄ sunt förnuft och evidens eller kÀnsloargument och pekpinnar.

Ett ovÀntat men vÀlkommet besked kom för nÄgra veckor sedan under det konservativa norska regeringspartiet HÞyres landsmöte. De tog beslutet att man ska driva pÄ för en avkriminalisering av bruk och innehav av droger. Detta Àr mycket positivt och kan förhoppningsvis bidra till att Àven svenska politiker vÄgar ifrÄgasÀtta den dogmatiska narkotikapolitik som varit rÄdande i Sverige i decennier.

Erfarenhet frÄn andra europeiska lÀnder visar att det finns mycket att vinna pÄ att sluta stigmatisera anvÀndning av droger. Portugal, som ocksÄ anvÀnds som förebild nu i Norge, lyckades drastiskt minska dödligheten kopplat till missbruk efter att man avkriminaliserade det 2001. I Sverige Àr dödssiffran 16,7 per en miljon invÄnare till följd av drogbruk. I Portugal Àr motsvarande siffra endast tre och i Europeiska unionen Àr genomsnittet 17,2. Vi kan konstatera att svensk narkotikapolitik helt enkelt inte fungerar.

Trots att lÀrdomar kan göras frÄn andra europeiska lÀnder som lyckats humanisera narkotikapolitiken genom avkriminalisering Àr det ett fortsatt rött skynke för svenska politiker. De moraliska pÄbud och förmaningar som lÀnge varit den enda vÀgen i svensk narkotikapolitik stjÀlper, snarare Àn hjÀlper, mÀnniskor idag. Hur kommer det sig dÄ att den fÄr fortsÀtta?

Svaret pĂ„ frĂ„gan Ă€r nog dessvĂ€rre nĂ„got som Ă€r symptomatiskt för Sveriges politiska klimat. Om nĂ„got Ă€r dĂ„ligt och skadligt – förbjud det och ta kraftigt avstĂ„nd frĂ„n det. Problemet Ă€r att förbuden i sig ofta gör mer skada Ă€n nytta. Ett exempel pĂ„ det Ă€r hur dagens system göder de kriminella gĂ€ngen.

För första gÄngen sedan 1990-talet har antalet mord de senaste tvÄ Ären ökat och bilbrÀnder Àr ett allt vanligare inslag i vÄra bostadsomrÄden. Morden Àr inte sÀllan gÀnguppgörelser om försÀljningsomrÄden för droger och bilbrÀnder iscensÀtts för att ta polisens fokus frÄn drogförsÀljningen. Genom att avkriminalisera narkotika skulle vi slÄ undan benen pÄ gÀngen som tappar sin primÀra inkomstkÀlla. Det Àr inte cannabisrökare man Àr rÀdd att stöta pÄ nÀr man gÄr hem genom Ryd pÄ kvÀllen, utan att man blir ett offer för gÀngens hÀnsynslösa vÄld.

Inte sÀllan fÄr man ocksÄ höra i debatten att lÀttare droger skulle vara en inkörsport till tyngre droger. För det pÄstÄendet finns ingen evidens och inte otÀnkbart Àr det i stÀllet just kriminaliseringen och stigmat som Àr inkörsporten. Ett annat stort problem Àr att personer som vill ha hjÀlp med att sluta missbruka inte vÄgar söka vÄrd pÄ grund av den stigmatisering som finns givet den hÄrda narkotikapolitik Sverige har. Vem i Àrlighetens namn skulle söka vÄrd om du samtidigt vet att det finns ett underliggande hot om att stÀllas inför rÀtta?

Det Ă€r dags för politikerna att ta bort skygglapparna och inse att framtidens narkotikapolitik borde prĂ€glas av fakta och sunt förnuft – inte moraliska pekpinnar och magkĂ€nsla. Omtanken av andra mĂ€nniskor mĂ„ste gĂ„ före en nitisk batongpolitik. DĂ€rför hoppas jag att svenska politiker lĂ€r av konservativa HĂžyre och slaktar den heliga ko narkotikapolitiken alldeles för lĂ€nge varit.