Det är cirkus i Linköping. I dagarna tre anordnar Linköpings kommun nycirkusfestival på gator och torg. Inträdet är gratis, men notan skickar politikerna till dig som skattebetalare. Någon kanske tycker att det är kul att det händer någonting i Linköping. Men ska skattepengar verkligen gå till cirkus?
Visst, de 1,5 miljoner kronor som cirkusfestivalen kostar är kanske inte några stora summor i relation till den budget som en stad av Linköpings storlek jonglerar varje år. Men det är pengar som hade kunnat göra nytta i skolan, äldreomsorgen eller varför inte i skattebetalarnas egna plånböcker.
Inget ont om nycirkus, det är säkert precis så trollbindande som Visit Linköping skriver i sin reklam. Men när politikerna väljer att lägga skattepengar på cirkus sätter det fingret på en större fråga, nämligen hur politiker och andra makthavare handskas med våra skattepengar. Nästan varje dag uppmärksammar Slöseriombudsmannen nya exempel på hur våra skattepengar slösas bort helt i onödan.
Linköping har tidigare fått kritik av SlösO för bland annat bygget av Sveriges dyraste simhall, 3,6-miljonersskylten vid Tekniska Verken och för de bussprioriterande rödljusen som fick plockas ner igen eftersom Östgötatrafiken som kör bussarna inte ville ha dem.
Men det som kostar skattebetalarna allra mest är trots allt inte uppseendeväckande kommunala satsningar som dessa, utan att vi har en offentlig sektor som tillhör världens största, men som fortfarande är alldeles för ineffektiv.
En studie som WSP gjort på uppdrag av Svenskt Näringsliv visar att Linköping skulle kunna spara 650 miljoner varje år bara genom att vara lika bra som de kommuner som ger sina medborgare bäst välfärd till lägst kostnad. För alla landets kommuner blir siffran 40 miljarder. Det är knappast småpengar.
Dåliga upphandlingar kostar skattebetalarna närmare 100 miljarder varje år, enligt Dagens Samhälle. Det motsvarar tio procent av alla offentliga inköp och byggbranschen brukar allmänt pekas ut som ett av de värsta områdena.
Så sent som i maj i år gick kommunernas lobbyorganisation SKL ut med att kommunerna om bara tre år behöver 38 miljarder mer för att klara sina åtaganden i välfärden, om ingenting förändras. Men jag kan tycka att man kunde börja med att rensa i floran av cirkuskonster och lobbyakrobatik.
Om politikerna bara kunde prioritera lite bättre, fokusera på kärnverksamheten och jobba mer med ledarskap, kontroll och uppföljning skulle en stor del av kommunernas finansieringsproblem vara lösta. Det finns gott om exempel på kommuner och enskilda förvaltningar ute i kommunerna som genom hårt arbete och gott ledarskap sänkt kostnaderna samtidigt som kvaliteten har förbättrats. Men det är klart, om skattepengarna ska räcka till allt från rekorddyra simhallar till cirkusartister, ja då får vi nog vänja oss vid tanken på allt högre skatter.
Redan idag betalar en vanlig sjuksköterska eller polis mer än halva sin lön i skatt om arbetsgivaravgifter och skatter på konsumtion räknas in. Det är mycket pengar, och om fler visst hur mycket de betalar i skatt är det nog ännu fler som skulle bry sig om vad de får för sina skattepengar.