I Danmark växer motståndet till public service och medielicensen. I en ny undersökning uppger 62 procent av danskarna att de skulle vilja ha möjlighet att välja bort delar av utbudet i utbyte mot att få betala en lägre licens. För ett år sedan var motsvarande siffra 51 procent.
I Sverige går vi en likartad utveckling till mötes – åtminstone om man ska tro SVT:s förankring hos tv-tittarna. År 1998 hade SVT 1 och 2 tillsammans 48 procent av tittartiden. Fem år senare var siffran nere på 40 procent och 2009 endast 29 procent.
Denna trend är ingenting märkvärdigt. Den är tvärtom fullständigt logisk. Inte heller ska den nödvändigtvis tolkas som ett kvitto på SVT:s kvalitet, utan snarare som en bekräftelse på den omvälvande utveckling vårt medielandskap har genomgått.
Det var inte många år sedan den som ville ta del av nyheterna inte hade något alternativ till att sitta framför tv:n och vänta på att Östnytt skulle börja. Den enda radio och tv som fanns var statlig och socialdemokrater förespråkade förbud mot privata parabolantenner. Vår närliggande historia vittnar om ett medielandskap som skulle få dagens generation ungdomar att häpna.
Idag uppdateras mediaflödet på sekundbasis och levereras på en mängd olika sätt. Tv konkurrerar med streamingtjänster som Netflix och radio med iTunes nästan tio miljoner podcasts. Den som vill ha nyheter, samhällsinformation eller underhållning har aldrig tidigare varit så rik på alternativ.
Det nya medielandskapet möjliggör dessutom specialisering. Små, specifika forum erbjuder djupdykning för den riktigt intresserade på ett sätt som de medier som förväntas nå ut till alla aldrig kan mäta sig med. Vi är så pass individualiserade att det inte längre är självklart att det "allmännyttiga" verkligen fyller en funktion. Nej, i denna mediala guldålder tycks faktiskt både SVT och Sveriges Radio rätt förlegade.
När innovation och konkurrens gör tillvaron bättre för konsumenter sker det även på bekostnad av de gamla producenter som inte hänger med.
Det drabbar dock inte den som lever på konstgjord andning. Om det inte hade varit för vår radio- och tv-avgift hade vi troligtvis redan sett hur delar av SR och SVT hade fallit offer för denna kreativa förstörelse – och just därför är det hög tid att vi ställer oss frågan: Är tiden för tvångsfinansierad radio och tv förbi?