Crowdfunding, eller gräsrotsfinansiering, är en metod för att finansiera projekt genom mindre, frivilliga bidrag från ett stort antal personer. Fenomenet har vunnit stort gehör de senaste åren – men idén är långt ifrån ny. Nordiska museet i Stockholm finansierades genom allmänhetens hjälp redan på slutet av 1800-talet. Frihetsgudinnan på Liberty Island i USA, vars färdigställande möjliggjordes genom bidrag från privatpersoner, är ett annat exempel.
Metoden har de senaste åren blivit allt mer populär – mycket tack vare de möjligheter som internet och sociala medier bär med sig – och används numera dagligen för att förverkliga allt från företagsidéer till kulturprojekt till välgörenhetsarbete. Komediklubben LKPG Ha Ha! som förra året crowdfundade en stå upp-föreställning i Tages hörna är bara ett av många exempel.
Konceptet är enkelt: nå ut till människor som tilltalas av din idé – och låt dem avgöra huruvida den blir verklighet eller inte. Ingen förfördelas och ingen gynnas på bekostnad av någon annan. Ett bättre exempel på fri konkurrens är svårt att föreställa sig.
Crowdfunding är även en symbol för civilsamhällets styrka. Aldrig tidigare har det varit så enkelt för människor att förverkliga sina idéer utan att göra sig beroende av offentligt stöd eller enskilda aktörers krav. Den nya tidens globalisering, digitalisering och individualisering innebär möjligheter för idéer och personer som tidigare inte hade haft en chans.
Föga förvånande möts dock denna nya möjlighet av politiskt motstånd och oförstånd. I förra veckan hotade finansmarknadsminister Per Bolund med en reglering av crowdfunding. "Ett tydligt behov har inte kunnat fyllas" sa han – men menade nog snarare att det var beklagligt att behovet hade fyllts av någon annan än honom själv.
Det är människan – inte politiken – som är samhällets motor. När hon får utforska och pröva nya idéer drivs utvecklingen framåt på ett sätt som ingen innovationskatapult i världen kan mäta sig med.
När vi nu har en välfungerande plattform för utveckling, självförverkligande och skapandekraft – till förmån för den enskilde individen så väl som för samhället i stort - finns bara en uppgift kvar att delegera till enträgna politiker som finansmarknadsministern: Den att lära sig att hålla fingrarna i styr.