Pridefirandet har sitt ursprung i den amerikanska gayrörelsens födelse i New York den 27-29 juni 1969. Polisen hade länge ägnat sig åt trakasserier av HBTQ-personer och genomförde den 27 juni en omfattande razzia mot gaybaren Stonewall Inn. För första gången slog dock gästerna tillbaka och dygnslånga kravaller utbröt. Sedan dess har människor över hela världen firat och hedrat denna händelse då HBTQ-personer för första gången gemensamt slog tillbaka och stod upp för sina rättigheter.
I dagens Sverige, med likhet inför lagen och starkt diskrimineringsskydd, kan Pridefestivalen lyckligtvis vara av mer odramatisk karaktär. Man behöver dock inte blicka långt bort – utan strax över 100 mil – för att drabbas av insikten att många människors verklighet fortfarande är fundamentalt annorlunda. Priderörelsen i Putins Ryssland kämpar i motvind när lagen om "homosexuell propaganda", politikers homofobiska uttalanden och våld mot HBTQ-personer går hand i hand. För våra medmänniskor i öst är ofriheten ett faktum.
Den rysk-amerikanska författarinnan Ayn Rand skrev följande om relationen mellan människa och stat: "Individuella rättigheter är inte föremål för allmän omröstning; en majoritet har ingen rätt att rösta bort en minoritets rättigheter". Trots att både Kreml och 1960-talets USA kan kännas långt borta väcker de en angelägen frågeställning: Vad gör vi om den offentliga makten sviker?
Stundom präglas vi i Sverige av en inställning som utgår från att staten under alla omständigheter agerar rätt. En historisk tillbakablick – inte minst i frågan om HBTQ-personers rättigheter – vittnar dock om att så inte är fallet. Låt oss påminnas om att det inte var många år sedan homosexuella förvägrades rätten att gifta sig och skaffa barn även i Sverige.
Värderingar är inte statiska, utan kräver upprätthållande av de människor som värnar dem. Denna uppgift kan vi inte enkom anförtro politikerna. Både denna veckas Pridefestival och Linköpings Kärleksvecka i september bör därför bära med sig en angelägen påminnelse: De idéer som vi värnar behöver vi själva bära. Enskilda personer som i sin vardag står upp för frihet, öppenhet och människovärde är grunden varpå vårt samhälle vilar – men även den bästa preventionen mot att offentliga oförrätter passerar obemärkt förbi.