I dag gör många studenter sin första dag vid Linköpings universitet. Det är på många sätt en glädjens och förhoppningens dag – men terminsstarten återaktualiserar även en viktig diskussion om vilken roll universitetet bör spela i samhället.
Det var i början av sommaren som debatten om "trygga rum" på universitetet blossade upp. Debatten kretsade kring svenska studenters ökade krav på "triggervarningar" i kurslitteraturen, vilket innebär att texter som kan anses stötande utrustas med varningsnotiser. Det som skulle varnas för var allt ifrån berättelser med inslag av våld till politiskt kontroversiella åsikter och teorier.
Filosofer och författare dömdes ut som transfoba, och skönlitterära verk ratades för att de var för gamla. Viss kurslitteratur skulle censureras; annan tas bort helt – allt för att undvika risken att någon blir illa till mods. I USA, där fenomenet har sitt ursprung, gick studenter bland annat till storms mot Ovidius 2 000 år gamla diktverk "Metamorfoser", eftersom myten om Persefone och Daphne innehåller sexuella övergrepp. Även i Sverige har föreläsare vittnat om hur denna trend hämmar utbildning och idéutbyte.
Att universitetet ska vara ett tryggt rum för alla låter fint och kan för all del vara välment. Men vänliga intentioner tröstar föga när de leder till osunda konsekvenser – och när censurivern väl har satts i rullning är det bara fantasin som sätter gränser.
Våra universitets existensberättigande består i att vara forum för studier så väl som för kritik och diskussion. Meningen är att ständigt konfronteras med nya tankar, idéer och åsikter. Det ska prövas, kritiseras och opponeras. Förhoppningsvis sker detta på ett hederligt sätt – men det betyder inte att det inte stundom kan vara prövande, irriterande eller till och med sårande. Att din världsbild ibland skakas i grunden är själva tanken.
Den som väljer att ta sig an den intellektuella berg-och-dalbana som högre utbildning innebär – och idag tar första steget på den resan – bör därför lämna kraven på "trygga rum" hemma i studentkorridoren och istället ta åt sig av en enda universell varning:
Det kommer att skava. Du kommer att bli frustrerad. Din värld kommer att skälva. Men det kommer med största sannolikhet också att vara värt det.