Corren har på ledarplats vid flera tillfällen fört fram tesen att kommunsammanslagningar kommer att bli nödvändiga i en inte allt för avlägsen framtid. Detta för att mindre kommuner på sikt kommer att få svårt att klara av de utmaningar som inte minst en åldrande befolkning skapar.
Jag delar till stora delar analysen att utmaningarna för många kommuner framöver kommer att vara omfattande. Jag delar dock inte uppfattningen att sammanslagning av kommuner skulle vara den enda eller ens den bästa lösningen.
På många områden samverkar kommuner redan i dag genom kommunalförbund, gemensamma nämnder eller gemensamt ägda bolag. Alla dessa samarbeten medför dock en hel del överbyggnad vilket gör alla formerna mer eller mindre trögrörliga, kostnadsdrivande och icke ändamålsenliga.
Förstahandsalternativet är som jag ser det att förenkla och utöka möjligheterna för kommuner, regioner och andra samhällsaktörer att samarbeta.
För små kommuner kan det handla om att säkerställa tillgång till olika typer av spetskompetens som bara krävs på delar av en heltid. Men det kan också handla om att minska sårbarhet eller att skapa mer rationella lösningar för att vårda skattebetalarnas pengar.
Detta är inte okontroversiellt. Det finns alltid en risk att detta leder till osund konkurrens på områden där privata alternativ finns eller förlust av demokratiskt inflytande. Med genomtänkta regler så finns det dock goda möjligheter att klara detta samtidigt som det kan ge lägre kostnader och bättre service till medborgarna.
Om färre och större kommuner är lösningen så krävs större grepp. Man måste då se över alla styrningsnivåer i samhället och skapa tillräckligt stora enheter med en god avvägning mellan demokratiskt inflytande och rationell verksamhet.
Jan Sundström
f d kommunstyrelseordförande i Vadstena
Tiderna kommer nog tyvärr inte att bli ljusare för Sveriges småkommuner. Bara i Östergötland har sex av tretton kommuner färre än tio tusen invånare, vilket borde vara ett minimum för hur liten en kommun får vara. Det finns de som anser att invånarantalet snarare bör vara minst 20 000. En exakt siffra är dock mindre intressant. I stället handlar det, precis som Jan Sundström skriver, om att kommunerna ska klara den service och de förpliktelser som åligger dem gentemot invånarna. Skolan och omsorgen om barn och gamla är de största och tyngsta delarna, tillkommer gör saker som sophämtning, vatten- och vägförsörjning och tillståndsprövningar. Med mera. Dessa funktioner ska inte vara utföras professionellt och rättssäkert, de måste också finansieras och styras. Upphämtningsområdet av skatteintäkter samt personer till politiska positioner i en kommun på cirka 7 000 invånare, som Vadstena, är inte helt enkel. Och små skiftningar i befolkningen kan göra stor skada.
Samarbeten kommuner emellan är positiva, men egentligen inget skäl mot sammanslagningar. De är mer steg på vägen mot större och effektivare kommuner.