MĂ€nniskor kan vara jobbiga. Usch, vad man kan störa sig pĂ„ er allihop. En del luktar illa, vissa smaskar nĂ€r de Ă€ter, andra kan inte fickparkera. âFölk Ă€r idioterâ, brukade min pappa sĂ€ga pĂ„ bredaste vĂ€rmlĂ€ndska. Nog nog var han en vis man, min far (om Ă€n en smula bitter...).
Det finns mĂ„nga vardagspoliser som ser sin plikt att pĂ„peka brister och fel i vĂ€rlden â hos alla er andra.
Nyligen ersattes en praktikant frĂ„n LinnĂ©universitetet med 55 000 kronor dĂ„ hen hade jobbat pĂ„ en förskola dĂ€r en kollega âska ha skrattat sĂ„ högt och gĂ€lltâ att hen âfick problem med öronenâ. Kammarkollegiet tyckte att staten skulle ersĂ€tta praktikanten för detta.
För nĂ„gra veckor sedan klagade en hyresgĂ€st i centrala Skurup pĂ„ att det hördes musik frĂ„n grannhuset sent pĂ„ natten. Det handlade inte om dĂ„nande disko eller hĂ„rdrock, âutan om mer lĂ„gmĂ€ld musik av typen visorâ. Volymen var inte sĂ€rskilt hög, men hördes (Ystads Allehanda 27/7).
Ett ögonvittne polisanmĂ€lde i sommar en man som slĂ€ngt ut hundratals chokladkakor utanför tunnelbanan i Tallkrogen i Stockholm. âJag tror att allihop var schweizernötâ, sĂ€ger hon till Tidningen Farsta/Sköndal (13/8). âHan hade tom blick och bara fortsatte kastaâ. 200 gram. âFolk tittade och undrade. Stirrade.â Oj oj, âvĂ€n av ordningâ mĂ„ste ju reagera mot sĂ„dant...
En man i 60-Ă„rsĂ„ldern blev i juni av med sitt hyreskontrakt efter att ha gĂ„tt naken i trapphuset, pĂ„ gĂ„rden och i tvĂ€ttstugan. Det kan man förstĂ„ Ă€r stötande, men mer tveksamt Ă€r nĂ€r nĂ„gra kvinnor frĂ„n hemtjĂ€nsten sett hur en annan man stĂ„tt i sin dusch och onanerat och dĂ€rmed anmĂ€lde honom för sexuellt ofredande. Eller nĂ€r en kvinna i VĂ€xjö anmĂ€lde en man som stĂ„tt i sin lĂ€genhet utan klĂ€der och gjort en âonaniliknande rörelseâ vilket kvinnan observerat genom fönstret â âŻoch dessutom filmat. Hon krĂ€vde skadestĂ„nd pĂ„ 9 000 kronor. BĂ„da mĂ€nnen friades, tack och lov. NĂ„gon frihet i sitt eget hem bör man faktiskt ha.
Ibland fĂ„r man som skribent skĂ€ll för att man anvĂ€nt ordet âhenâ - som faktiskt Ă€r ett vĂ€ldigt praktiskt ord. Men det retar upp. Liksom att plĂ„ster inte finns i nog mĂ„nga hudfĂ€rger eller att unga killar har byxorna sĂ„ lĂ„ngt ner att man ser kalsongerna.
Under sommaren har mĂ„nga lĂ€st Fredrik Backmans bok âBritt-Marie var hĂ€râ och i vanlig ordning Ă€r Backmans romanhjĂ€lte en gnĂ€llig steltĂ€nkande person med en massa regler som bör följas slaviskt. Om andra bryter mot dem fĂ„r de ett âhahâ eller ett föraktfullt fnys kastat mot sig. âSĂ„ dĂ€r kan man ju inte organisera en besticklĂ„daâ, Ă€r ett typiskt exempel ur Britt-Maries regelverk.
Sannolikt bĂ€r vi alla lite drag av Britt-Marie och Ove, frĂ„n Backmans âEn man som heter Oveâ, och böckerna blir lĂ€tt rodnadsframkallande. IgenkĂ€nningen Ă€r obekvĂ€m. Nog skulle vi alla mĂ„ bĂ€ttre av att sĂ€nka axlarna och tillĂ„ta andras brister och galenskaper. Liksom vĂ„ra egna.
I vĂ„ras hajade jag till inför en rubrik i en lokaltidning som löd: âFrĂ„ga fyra stals pĂ„ tipspromenadâ. TĂ€nk att vi fĂ„r leva i ett samhĂ€lle dĂ€r detta blir en nyhet! TĂ€nk vad lyckligt lottade vi Ă€r som fĂ„r Ă€gna energi Ă„t vem som ska ta över AllsĂ„ng pĂ„ Skansen och att folk smaskar nĂ€r de Ă€ter. Att fĂ„ kalla "fölk" för âidioterâ nĂ€r de inte kan fickparkera Ă€r en gĂ„va. I andras liv Ă€r idioti tyvĂ€rr ofta nĂ„got helt annat.