Julhelgen – min och många andra svenskars favorithögtid – har nått sitt slut. Klapparna är öppnade. Släktingarna är avvinkade. Resterna från julbordet börjar ta slut. I mångas sinnen har vardagen åter börjat hägra, och med den det nya året. Kanske har den klassiska jullåten "I Wish It Could Be Christmas Everyday" av det brittiska glamrockbandet Wizzard spelats några gånger extra de senaste dagarna.
Låtens budskap är för tillfället frestande – men få skulle nog egentligen hålla med; en del av julens tjusning ligger i just det särskilda. Däremot finns det en hel del lärdomar från kärlekens högtid som vi bör bära med oss in i vardagen och det nya året.
Julen är familjens högtid. För mig som sedan många år är inflyttad till Linköping från småländska höglandet och har mina nära och kära utspridda i Göteborg, Uppsala och Skåne finns det ingen större lyx än att få samlas och umgås en hel vecka i sträck med familjen. Att ringa runt och koordinera, planera datum och samla in önskelistor är en fröjd – och löftet om att vi snart ska ses får den annars så långa vintermånaden att flyga förbi.
Jag kanske är konservativ, men jag älskar också att samvaron ser ungefär likadan ut år efter år. Vissa traditioner är mer allmängiltiga – som risgrynsgröten på julaftons morgon och paketöppning runt granen. Andra är mer personliga – i vårt fall att den finska kålrotslådan alltid finns med på julbordet och att den tjugofjärde avslutas med en omgång Trivial Pursuit. Det handlar inte om upprepning för upprepningens skull – utan om att bevara det man tycker om.
Julen är civilsamhällets högtid. Kanske är det pepparkakorna; kanske är det påminnelsen om allt det man har att vara tacksam över. Oavsett anledning verkar julen bringa fram våra inre välgörare. Genom Frälsningsarméns bössor håller vi grytan kokande för de hemlösa. Lokala inititativ låter oss skänka julklappar till barn som har det svårt. Familjer öppnar upp sina hem för de ensamma. Under julen vädjar vi inte till överheten att "göra någonting". Vi gör någonting själva – och vi gör det väl.
Julen är även handelns högtid. Vi lägger pengar på oss själva och på de vi älskar – på mat till julbordet, dekorationer till hemmet och gåvor till varandra. Under julen känner jag en särskild tacksamhet för detta – för hantverkaren på den lokala julmarknaden så väl som för företaget på andra sidan jorden. Detta är ett av de fundament varpå vårt samhälle vilar och bör inte förringas. Fria människor som byter varor och tjänster med varandra skapar välstånd för alla.
Nu är julhelgen som sagt över – men kanske bör vi bära med med oss dess lärdomar in i 2016. Ta hand om dig själv och dina nära. Värna vackra traditioner, men gör dem även till dina egna. Gör väl för dem som har det svårare än du själv. Lyft de personer och företag som gör din vardag bätte och enklare. Lev hela livet som vore det kärlekens högtid.
Jag önskar inte att det vore jul var dag. Men jag önskar att var dag vore lite mer som julen.