Tony Blair förvandlade det brittiska Labourpartiet från att vara ett tillbakablickande lätt socialistiskt och fackföreningsdominerat parti till en valmaskin som fångade en uppåtsträvande ung medelklass drömmar om ett modernare samhälle. Resultatet blev tre valsegrar, men också ett inre kaos i partiet.
Gordon Brown som varit Blairs medarkitekt bakom förvandlingen lyckades sämre. Under hans ledning förlorade partiet makten. Efter honom kom två bröder att strida om makten. Ed Milliband, den yngre och mer vänsterinriktade av bröderna tog hem segern över den troligen mer kompetente David Milliband.
Ed Milliband kom att leda sitt parti till ett chockartat nederlag i våras. Att Tony Blair och hans nya Labourparti förlorat nyhetens fräschör försökte Milliband kompensera med en mera traditionell vänsterprofil. Men det gick alltså inte bra det heller.
Så hur skulle partiet göra för att komma tillbaka? Svaret blev helt oväntat och för många chockartat. Till ny partiledare valdes med stor majoritet Jeremy Corbin, en politiker så långt ut på vänsterkanten att han tidigare aldrig varit ens i närheten av en ledande position inom partiet. Han påstås ha röstat minst 500 gånger mot partilinjen i parlamentet.
Fredrik Reinfeldt var helt klart inspirerad av Tony Blair när han bestämde sig för att förvandla sitt parti till de Nya Moderaterna. Under hans ledning övergav partiet en rad av sina mest omhuldade käpphästar. Det är svårt att tro annat än att många av partiets vänner satte i halsen. Men Reinfeldts recept visade sig lika framgångsrikt som Blairs och det fick dem som kände sig främmande för hans förnyelse att svälja förtreten.
Men valet förra hösten blev ett bakslag och Reinfeldt avgick. Hans efterträdare Anna Kinberg Batra tycks försiktigt vilja vrida in partiet på en mera traditionell linje. Men den nya partiledaren gör ett förvånansvärt blekt intryck, helt olikt den frifräsighet som förde henne till partitoppen.
Det är fortfarande tre år kvar till nästa svenska val. Men mycket tyder på att regeringen Löfven med ett nödrop lyckas hålla sig kvar. Inom det borgerliga lägret kommer både Annie Lööfs center och Ebba Buschs Thors kristdemokrater att konkurrera hårt om de moderata rösterna. Och bägge verkar färgstarkare än Anna Kinberg Batra.
Kan resultatet då bli en kontrarevolution för Nya Moderaterna av samma slag som drabbat brittiska Labour?
Minirevolten i våras mot decemberöverenskommelsen kan vara ett första tecken på ett nyvaknat motstånd mot Fredrik Reinfeldts politiska linje.
Säkert finns det många moderater som inte känt igen sitt parti på senare år men som tröstat sig med valframgångarna som gett makt i riket som helhet och ute i kommuner och landsting. Tappar man ännu fler platser i riksdagen och i fullmäktige landet runt lär missnöjet växa och kraven på ideologisk renlärighet öka.
Vem kan tänkas bli ledare för en sådan revolt? Det har jag ingen aning om. Men ingen kunde för några månader sedan ha föreställt sig att Jeremy Corbin skulle kunna vinna en partiledarstrid.