Peter Borring: Djuren behövs i det svenska lantbruket

Utan djur skulle mycket av vårt öppna landskap täckas av granskog. Inget fel på skog, men den är svår att äta.

LINKÖPING 20140912
Peter Borring, LRF.
Bild Jeppe Gustafsson

LINKÖPING 20140912 Peter Borring, LRF. Bild Jeppe Gustafsson

Foto: Jeppe Gustafsson

Kolumn2015-05-15 03:30
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Allt oftare hör man debattörer som vidmakthåller missuppfattningen att våra lantbruksdjur är ett problem. Förvisso används en stor del av världens åkermark till djurfoder och skulle på global nivå till stor del i stället kunna användas för grödor till humankonsumtion. Problemet blir när man gör globala fakta till lokala sanningar.

Den största delen av Sveriges åkerareal används också till djurfoder, men sanningen är att över hälften av Östergötlands och Sveriges jordbruksmark är gräsbevuxen – vallodling och betesmarker - helt enkelt för att den inte lämpar sig till annan odling. Att odla mera grödor för humankonsumtion är inte realistiskt på dessa marker. Vilda djur och naturliga begränsningar ger för dåliga förutsättningar för det. På naturbetesmarken vill vi inte att något annat är de naturliga örter som alltid växt där ska vara kvar. Djuren betar marker som binder koldioxid och omvandlar gräset till sådant som vi kan leva på. Kött och mjölk.

Titta ut i fönstret vid din sommarstuga i Kindabygden, Ydre eller Regna. Utan djuren vore de småbrutna fälten och beteshagarna granskog. Inget fel på skog, den är vår största exportkälla, men skogen är svår att äta.

Många öppna slättlandskap i Sverige ligger på gammal sjöbotten som i dag utgör jordar med hög lerhalt. Här lämpar sig marken bra för att odla vete, ärtor och gräs. Vete kan vi människor äta direkt, ett annat alternativ är att ge det till en höna och äta äggen, eller till en gris eller kyckling och äta det köttet. I Östergötland har vi bra möjlighet till veteodling, det är bland annat därför vi också har mest höns i Sverige.

Ofta framhålls det i debatten att svenska djur äter proteinfoder från Sydamerika. Det är förvisso sant, men sant är också att 96 procent av alla svenska djurs foder odlas här i Sverige och håller vårt landskap öppet. Djuren ger oss dessutom näring i form av gödsel, som ger oss förutsättning för nästa skörd och möjlighet att minska handelsgödselanvändningen. I det ekologiska odlingssystemet är djuren med sin stallgödsel och sitt gräsätande en grundmotor för att klara ogräs och växtnäringsförsörjning.

Det råder konsensus om att vi i dag har en överkonsumtion av kött i västvärlden, som långsiktigt varken klimat, miljön eller folkhälsan tål. Jag har ingen anledning att ifrågasätta det, svenska och östgötska bönder kan förse svenskarna med vegetariska livsmedel också. Jag gör ingen värdering i om människor väljer att äta kött eller ej. För dem som vill äta kött är det dock viktigt att göra aktiva val och välja svenskt kött, uppfött med världens lägsta antibiotikaanvändning och en djurvälfärd som låter grisarna ha knorren vara kvar, hönsen ha näbben kvar och djur gå fritt med möjlighet till naturligt beteende. Detta gäller oavsett om man väljer svensk ekologisk eller konventionell mat.

Djuren behövs för att använda den halvan av odlingsmarken som vi inte kan odla grödor för humankonsumtion på. I Sverige har vi mark som inte används, gott om vatten, duktiga bönder och djur som lever bra. Låt oss använda potentialen och se djuren som en möjlighet, inte ett problem.

Peter Borring

Regionförbundsordförande för LRF Östergötland

Läs mer om