Östgöten Andreas Norlén måste vara en sådan, med sin farbrorapparition och gosselugg. Och så blev han allas hjälte!
Nu tänker jag inte på att mäns våld mot kvinnor är en av hans hjärtefrågor. Det är utmärkt, men jag lämnar politiken därhän. Jag vill prata om hans kommunikation.
Grejen med Andreas Norlén är att han svarar på frågor.
Han lyssnar på frågan och han svarar. Om han inte kan svara så säger han det. Och anger när han kommer att kunna svara. Många makthavare verkar ha gått i en helt annan kommunikationsskola. Nämligen denna: Lär in en avledande fras och upprepa den som en papegoja oavsett fråga.
Varje gång en pressad makthavare säger ”utmaning” så morrar jag misstänksamt. Säger hen sedan att de ska tackla denna utmaning genom att ”se över rutiner” så stänger jag av.
Jo, visst Andreas Norlén behövde inte stå till svars så förskräckligt hårt. Men nog fick han kritik, även om vi glömt det. Regeringsbildningen tog ohyggligt lång tid, statsministerkandidaterna Löfvén och Kristersson fick var och en hela 14 dagar på sig att sondera. Så gjorde minsann inte Tage G Peterson på sin talmanstid. Och så vidare.
Jag tror faktiskt att om Andreas Norlén i höstas hade rabblat att regeringsbildningen var en utmaning och att de arbetade så snabbt de kunde, då hade opinionen blivit en helt annan. Men istället för att vara abstrakt och diffus var han konkret och precis. Han förklarade vad han gjorde och varför, steg för steg. Dessutom med exakta tidsangivelser. På fredag ska partiledare X få frågan, på onsdag partiledare Y, de får X dagar på sig, omröstning i kammaren sker tisdag kl 11…
Jo, visst, han är juris doktor och tidigare ordförande i konstitutionsutskottet och bekväm med formalia.
Men han har också jobbat på tidning i åratal. Hans mamma Gunilla Norlén äger flera och talmannens jobb, innan han blev riksdagsledamot, var som redaktör och ansvarig utgivare för gratistidningarna Söndags-Kuriren och Fredags-Kuriren som först utkom i Motala och sedan i en rad kommuner, innan de såldes. De kanske inte precis var New York Times, men heller inga reklamblad där man kunde köpa en artikel, utan lokala blad med konkret innehåll.
Ni kanske har märkt att talmannen aldrig är besvärad av journalisternas frågor. Det verkar till och med som om han förstår att de måste ställas, och att journalisterna gör det på medborgarnas vägnar.
Även den strikta klädseln är förstås ett sätt att kommunicera, liksom: Den lätta självironin. Som i ”mitt träningsuppehåll på grund av förkylning har pågått i sju år trots att förkylningen gick över på en vecka”.
Artigheten. Som gäller alla; kungen, ICA-kassörskan i hans lokala butik, reportrar och Jimmie Åkesson.
Bildningen. Ni kanske har sett klippet då han besöker Helsingfors på Runebergsdagen 5 februari (bara en sån sak!) och utan att darra på manschetten läser hela ”Sven Duva” med 28 verser utantill. (Finns på youtube.)
Själva samhällskontraktet mellan medborgare och makt bygger på att makten är synlig. När klyftan ökar mellan landsbygd och stad, ”vanligt folk” och elit – då är det ovärderligt med en ansvarsperson som faktiskt svarar. Utan floskler. Och som bjuder på kaffe och kakor, som en gammal tant på landet. Tryggare kan ingen vara.