Åsa Christoffersson: Varför snackar ingen gasbil längre?

Alla pratar elhybrider, teslor och batteriforskning. Men gas är lika bra. Särskilt om man bor i Linköping.

Gösta Ekman i "Picassos äventyr" (1978), en film där gasteknik kommer till användning på ett annat sätt.

Gösta Ekman i "Picassos äventyr" (1978), en film där gasteknik kommer till användning på ett annat sätt.

Foto: Foto: Roland Sterner/SF

Krönika2019-04-01 16:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Så många inspireras av Greta Thunberg. Så många vaknar nu. Så många pratar om el-bilen som vår räddning. El-bileri, el-bilera, el-bileralla. Det är en fantastisk refräng. En refräng för framtiden. Men vart tog gasbilen vägen? Den finns här och nu. Och den är i stort sett lika ren som elbilen.

Så här skriver Naturvårdsverket (2016): ”Biogas är ett förnybart bränsle som har många fördelar för miljön eftersom den koldioxid som bildas när biogas förbränns inte bidrar till växthuseffekten.// Biogas är ett av de fordonsbränslen som har lägst koldioxidutsläpp av de drivmedel som finns på marknaden idag.”

Fattar ni? Bidrar inte till växthuseffekten. Om man till exempel bor i Linköping så lägger man - förstås! - sitt matavfall i gröna påsen som sorteras på Gärstad, skickas till biogasfabriken tvärs över vägen och blir drivmedel. Tjoff bara. Förnybart och med minimala transporter.

Att sen Svensk biogas (dotterföretag till kommunala Tekniska Verken) förlorade upphandlingen av den lokala kollektivtrafiken är ju smått galet. Finska Gasum AB vann och får köra hit sin gas från Katrineholm eller Örebro och Linköpingsbolaget får sälja till nån längre bort. Men okej, bortsett från den oönskade effekten av upphandlingsreglerna: Biogas är suveränt. Lokalt och rent.

Min man och jag kör en Volvo. Den drivs med gas eller bensin. Bara att välja med en knapp. Om gasen tar slut medan man kör så slår bilen själv över till bensin. Bilen har inte exploderat en enda gång och inte luktar den heller. Jo, man måste tanka lite oftare och det tar också längre tid att fylla biogas än diesel/bensin. Skuffen är något mindre (för att ge plats för bränsletankarna) men hundburen får lätt plats.

Gasmackar finns inte överallt, särskilt inte på landsbygden eller i norra Sverige. Där är gasbil inget bra alternativ. Men i Linköping är det inga problem – här finns fem tankställen. De finns även i Norrköping, Motala, Mjölby och Västervik.

Man lär sig snart var de är. Det är bara roligt att hålla koll och ni anar inte hur duktig man känner sig! Det är dyrt att bygga biogasmackar, därför släpar infrastrukturen efter. Men det är inte dyrt att tanka, om ni trodde det, det är billigare än bensin. Så att vara sådär duktig kostar mig inget, tvärtom.

El är säkert framtiden. Men varför kör inte fler på biogas nu? Varför svämmar inte biltester och tekniktidningar över av nya biogasmodeller? Nu är gasen oftast på sin höjd en bisats.

Det är obegripligt.

Plötsligt tänker jag på ”Picassos äventyr”, Tage Danielssons surrealistiska filmkaramell från 1978. Minns ni scenen med balettens nya koreografi? Dansarna äter rå blomkål och blir så fisiga att de flyger runt och pruttar högljutt över scenen. Skitkul! Där ser jag nu gasbilen flyga runt också, prutt, prutt. Lite löjlig. Lite illaluktande. Lite pinsam. El däremot känns modernt, luktfritt, innovativt, med eleganta champagnefärgade linjer och geniet Elon Musk i förarsätet. Gas - ocoolt. El - coolt.

Är det så enkelt? Det låter inte klokt, men det har vi ju lärt oss att känslor i allra högsta grad är med och styr ekonomin, och de politiska besluten. Att bilismen i sig är en 1900-talsuppfinning som ökar friheten men också korkar igen städer och ödelägger landskap – det är en annan och mycket större fråga.