Det innebär att samhället i god tid måste förbereda sig för att undvika ökade kostnader, högre kommunalskatt och kris i landsting och kommuner. Vikten av fysisk aktivitet för barn och unga lyfts ofta fram i medier, men äldre personer glöms ofta bort. Här hänvisas alltför ofta till individens skyldighet trots att det visat sig att det förutom fysiskt välbefinnande är ekonomiskt försvarbart att satsa på äldres hälsa. Det är helt enkelt samhällsekonomiskt lönsamt. Friskvård är billigare än sjukvård om man uttrycker sig i slagordstermer.
Som ordförande i Gymnastik och Idrottshögskolan (GIH) fick jag i sommar en avhandling i min hand som tydligt visade på detta fundamentala förhållande. Låt mig ge ett exempel. Enligt beräkningar i Täby där min mor bor har kommunen en kostnad per äldre person som bor på en vårdinrättning om cirka 440 000 kronor per år. Om den äldre personen skulle bo hemma kostar det cirka 140 000 kronor vilket är en besparing om 300 000 kronor per person. Om cirka 335 personer klarar av att bo hemma sparas således cirka en miljard för kommunen!
GIH har de senaste tio åren genomfört årliga hälsoprojekt för 500 seniorer med ledarledd fysisk aktivitet två gånger per vecka under ett par månader med initiala och avslutande hälsotester. Här har setts att för en stor majoritet av seniorerna en ökad styrka i ben-, arm-, rygg- och bukmuskulatur. En förbättring ses ofta även i tester av kondition, balans, upplevd hälsa och fysisk aktivitetsgrad.
För mild eller måttligt deprimerade personer är effekterna av fysisk aktivitet gällande minskad depressionsskattning detsamma som vid behandling med läkemedel eller samtalsterapi. Fysisk aktivitet minskar även risken för fall, osteoporos och andra besvär i rörelseapparaten, hjärtkärlsjukdomar, diabetes typ 2, övervikt/fetma samt förbättrar sömn. Många seniorer kan minska sina intag av exempelvis sömnmedel efter det att de börjar röra på sig mer.
Sammanfattningsvis ser vi att samtidigt som många mår bra får samhället ökade kostnader för sjukförsäkring och sjukvård. Om fler äldre rör på sig kan samhället spara närmare 80 miljarder kronor om året. Ett välkommet tillskott för finansministrar och kommunalkamrerare!
Enligt min mening har här idrottsrörelsen en stor mission att fylla nämligen att skapa ett livslångt intresse för fysisk aktivitet. Inom idrotten arbetar vi med en strategi som bygger på livslångt idrottande. Vi blir allt äldre och kommer både vilja och behöva röra på oss i högre ålder. Mer än 600 000 idrottsledare utför varje år nästan 70 000 heltidsarbeten. Om de ideella insatsernas värde ersätts i nivå med outbildade fritidsledare skulle det kosta cirka 20 miljarder kronor årligen!
För mig är det självklart att idrotten bidrar med stor samhällsnytta men att vi kan göra mera i termer av livslångt idrottande. Jag och många idrottsledare med mig kan dock störas av att beslutsfattare och opinionsbildare alltför ofta bara verkar läsa den samhällsekonomiska resultaträkningens kostnadssida och inte dess intäktssida. Lite mer entreprenörinriktat tänkande kring idrott, rörelse och äldre är en nåd att stilla bedja om.