Svenskar har varit ett spelande folk men mönstret har stegvis börjat ändra sig. Färre individer spelar via spelbolag men de som gör det spelar med allt högre belopp.
Och allt snabbare snurrar en satsad hundralapp. Från ett makligt tempo i bingo till ett fåtal sekunder i nätpoker. Och reklamen från utlandsbaserade spelbolag är mördande. Jag är övertygad om att vi inom ett fåtal år kommer att se på spelberoende på samma sätt som vi betraktar alkoholmissbruk och annan droganvändning.
Spelmarknaden var fram till nyligen i princip en monopolmarknad. Utlandsbaserade bolag som inte betalar skatt i Sverige har dock lyckats bryta ned detta monopol via bland annat intensiv marknadsföring i olika media. Det har ni som läsare av denna krönika säkerligen noterat. Och villkoren de erbjuder har varit minst sagt attraktiva eftersom de inte behövt följa mera restriktiva svenska regler.
Politiken har nu bestämt att Sverige från och med i år ska tillämpa ett licenssystem i vilket alla som ingår ska betala 18 procent i skatt. Och då har det varit viktigt att få in så många spelbolag som möjligt i systemet. De utlandsbaserade bolagen har med andra ord haft ett hyggligt förhandlingsläge!
Som ordförande för Riksidrottsförbundet kan jag konstatera att vi fått gehör för många av våra önskemål. Dit hör den hävdvunna rätt till skattebefrielse vi haft som en del av den ideella sektorn, rätten att med fortsatt skattefrihet utveckla vår bingoverksamhet till digital miljö, få matchfixing rubricerat som ett brott (vilket det faktiskt hittills inte varit) med mera.
Hit hör också att inte gå tillbaka till att i stället för statliga anslag över budgeten få vår finansiering via skatteinkomster från statliga spelbolag.
Men i sin iver att blidka utlandsbaserade spelbolag har man sagt nej till att förbjuda spel på vad som på fackspråk kallas enskilda händelser. Hit hör att i lagsporter tillåta saker som spel på första hörna, utdelande av röda kort, spel på matcher i gärdsgårdsserier med mera.
Man har med andra ord öppnat upp för stora möjligheter att manipulera och skapat en vidöppen dörr för organiserad kriminalitet. Den kommer naturligtvis att utnyttjas. Här kommer historiens dom över vår naivitet att bli hård. De utlandsbaserade spelbolagen bemöter detta med argumentet att får vi inte göra detta kommer de utanför licenssystemet att ta för sig. Ett korkat argument av typen ”Om man säljer heroin i Kina måste vi väl också få”.
Idrotten har förgäves försökt övertyga politiken om att sätta ned foten i denna fråga. Från det hållet har hävdats att det gör nog den nyskapade Spelmyndigheten senare när de delar ut licenser. Spelmyndigheten har nyligen meddelat att sådana frågor hinner man inte nu befatta sig med nu.
Inga lärdomar har dragits av falsarier kring andra så kallade välfärdsbrott, vare sig vi talar om personliga assistenter inom handikappområdet, sjukkassebrott med mera.
Jag är själv inte förvånad att ett hundratal ”bolag” anmält sitt intresse för att få en licens. Jag ska försöka inbilla mig att alla dessa är hederliga personer som helt saknar avsikt att nyttja den vidöppna dörren. Men innerst inne tror jag mera på att vi har satt räven till att bevaka hönsgården.