Ta ordet trygghet, ett honnörsord som tilltalar de flesta. Det är en vara som de flesta vill ha mera av. Visst ger väl fler poliser en högre grad av trygghet i samhället. Politikerna övertrumfar för närvarande varandra i att lova ett högre antal poliser. På kort sikt har jag svårt att ta dessa löften på allvar.
Den kraftiga ökningen kommer inte att inträffa de närmsta fem åren vad än politikerna lovar eftersom de inte äger frågan. Först måste polislönerna stiga kraftigt relativt sett och sedan måste det till en rejäl teknisk upprustning. Dessutom har jag stora tvivel kring klokskapen i delar av den stora polisreform som genomförts. Fram till att förändringar av denna typ är på plats kommer den privata säkerhetsindustrin att fortsätta växa kraftigt.
Som branschens ordförande noterar jag att vi idag är många fler än polisen, precis tvärtom mot den tid då jag var rikspolischef.
Kan vi bli tryggare även om nettoantalet poliser inte kommer inte öka i den takt som politikerna lovar? Självfallet kan vi det eftersom ökad trygghet är så mycket mer en ett visst antal poliser. Bara genom att renodla polisarbetet och avlasta dessa hårt arbetande personer kan mycket göras.
Ta bara vikten av att öka antalet trygghetskameror. Förr hette de säkerhetskameror och ansågs hota vår integritet. Inte brottsoffrets då utan förövarens!
Om vi benar vidare i begreppet trygghet kommer vi till objektiv respektive subjektiv trygghet. Det är ju den subjektivt upplevda tryggheten som oftast ligger oss närmast om hjärtat. Jämför en äldre anförvants oro att via en bussresa besöka barn och barnbarn en onsdag mitt på dagen med yngling som lätt berusad på lördagsnatten går hem genom den illa upplysta parken.
Vem är egentligen objektivt sett tryggast! Lite cyniskt går mina tankar ibland till talesättet: Jakten på trygghet gör oss otrygga.
Går vi till rättstillämpningen vilar den på att oskyldiga av misstag ska kunna dömas till långa fängelsestraff. Rättsväsendets fundamentala begrepp ”bortom rimligt tvivel” bygger på detta rekvisit. Skulle utgångspunkten vara ”bortom allt tvivel” skulle tryggheten försvinna eftersom egentligen då ingen skulle kunna dömas.
Vad står trygghet för? Säkerhet i det offentliga rummet skulle nog de flesta hävda men också trygghet i olika former i privata sfärer. Det visar väl inte minst höstens ”metoo” debatt. Det finns också en relativ trygghet som kan vara värd att grubbla över.
Objektivt sett vet vi att det är mångdubbelt farligare att färdas med bil än att flyga med kommersiella flygplan. Likväl är flygrädslan mångdubbelt mer utbredd än rädslan för att färdas med bil. Så logiken slår ofta inte ordens magi
Inom rättsområdet finns ytterligare aspekter på begreppet trygghet. Ett sådant är att i känslan av trygghet ligger rätten att kunna få en upprättelse. Tappas den tilltron är ett land illa ute. Detsamma ligger i den implicita trygghet som följer av att upptäcktsrisk och straffvärde vid olika brottstyper anses rimliga
När jag talar med gamla poliskollegor använder man ofta begrepp som den förebyggande respektive brottsutredande trygghet som medborgare har rätt att känna. Det är för många en del av livskvalitén. Och detta är något som vi aldrig kan be polisen lösa ensamma.