Eller för att uttrycka sig som Bob Hope: Gammal är man när ljusen i den egna födelsedagstårtan är dyrare än själva tårtan! Alla har inte hälsan eller erbjudandet men har man det är ofta rätt arbete ett nöje. Inkomsterna kan man med fördel spendera på projekt som ger ROT- och RUT-avdrag.
För mig var maj en lyckad månad. Inte mindre än tre arbetserbjudan erbjöds, nämligen omval som ordförande i Riksidrottsförbundet (RF), Säkerhetsbranschen och Kontantupproret. Tre olika områden men alla tre högintressanta och högaktuella.
Mest utåtriktad är kanske detta med RF, den sista stora folkrörelsen med drygt 3 miljoner medlemmar. Vi hade kongress i maj i Karlstad. Flera hundra idrottsvänner samlade på samma plats och med viktiga frågor på dagordningen. Spektrumet är brett, från att driva livslångt idrottande till föreningslivets värdegrund och folkhälsa. Att tillhöra en folkrörelse och sålunda vara en del i det så kallade civilsamhället har sina sidor.
Förr kände politikerna till att civilsamhället vare sig tillhör myndighetssfären eller företagssfären. Man var ju själv ofta sprungen ur just denna sektor. I dag är det lite si och så med den kunskapen. Ett uppsving till det bättre kom under flyktingvågen för något år sedan som ju faktiskt visade vad vi med ideella krafter kan åstadkomma i krissituationer. Idrotten är universell!
Att kongressa i en folkrörelse är något speciellt. Här vimlar det av aktiviteter som att handlägga propositioner och motioner, lämna yrkanden och tilläggsyrkanden med mera. En lektion med andra ord i praktisk demokrati. Och samtidigt en familjefest som heter duga. Min förebild är Greta som var kassör i Grytgöls Idrottsförening i decennier. Hon passerade 90-årsdagen utan tanke på att sluta arbeta i föreningen. Vilken krutgumma!
Att vara ordförande i Säkerhetsbranschen är något annorlunda. Medan politiken räknar antalet polishuvuden som behövs växer vi stadigt. Vi behöver förvisso fler poliser men viktigare är vad de ska göra och att det är attraktivt att stanna i yrket. Trygghetsskapande är något många aktörer måste vara engagerade i, däribland privata säkerhetsbolag.
Våra kunder är numera ofta kommuner och företag snarare än välbärgade medborgare med pengar på banken. Här talar vi om en bransch som i mindre grad kan liknas med en firmafest, utan ett något mera allvarstyngt kollektiv. Men med en allt tydligare önskan att vilja jobba ihop. Jag känner mig med andra ord som sambo med Rikspolischefen.
Det tredje ”jobbet”, att leda kontantupproret kräver mer av ilska. Frustration över att storbankerna i det fördolda söker utmanövrera kontanter. Jag gillar förvisso kort och andra betalningsformer men lider med de som ställs åt sidan. Förvisso äldre men också flera andra grupper. Jag antar att Putin jublar borta i Ryssland. Nu slipper han ju att vid behov invadera Gotland. Han kan nöja sig med att stänga av vårt betalningssystem!
Så summa summarum: Räcker krafterna till är det kul att hänga med. Nästa år är det val varför jag utbringar följande uppmaning. Äldre östgötar, föröken Eder i föreningsliv, vid valurnor och annorstädes. Vi behövs.