Israelerna går att välja ett nytt parlament i april. Länge såg premiärminister Netanyahu och hans konservativa parti Likud ut som självklara segrare i detta val. Men plötsligt verkar deras framtid mer osäker.
Den israeliske riksåklagaren Mandelblit har beslutat att Netanyahu före valet kan åtalas för korruption. Åtalet bygger på tre olika affärer i vilka premiärministern och hans familj är inblandade dels för snöd vinnings skull, dels i mutaffärer som syftat till att få gynnsam publicitet i tongivande medier.
Tidigare israeliska premiärministrar som ställts inför åtal har valt att omedelbart avgå. Det gör Netanyahu alls inte. Hans sätt att möta anklagelserna liknar de metoder Donald Trump tillgriper.
Enligt Netanyahu är det hela en ren häxjakt, underblåst av hans politiska motståndare. Men man kan tro att hans väljarskaror är mer lättflyktiga än Trumps anhängare i mellanvästerns USA.
Ett annat hot kommer från en ny allians inom oppositionen. Den förre arméchefen Benny Gantz och Yair Lapid, tidigare finansminister i Netanyahus regering, har med sina partier bildat en valallians och utgör ett högst reellt hot mot Likud och dess möjligheter att få majoritet i Knesset. Inför detta angrepp öppnar Netanyahu för ett samarbete med ett av den israeliska högerns mest extremistiska partier, med bakgrund i en terroristförklarad grupp.
Går det dåligt för socialdemokratin i Europa är läget för vänstern långt sämre i Israel. Det är ingen tvekan om att den nationalistiska högervågen har burits fram av invandrare från Ryssland och andra före detta sovjetstater och efterhand förstärkts. Netanyahu har därför öppnat för en allt aggressivare bosättarpolitik och i praktiken övergivit en tvåstatslösning med en självständig palestinsk stat. Den nya oppositionsalliansen intar en centerposition i israelisk politik.
Gantz förespråkar en tvåstatslösning men med ett bevarande av betydande judiska bosättningar på Västbanken samt med Jerusalem under total judisk kontroll. Det är ovisst om alliansen efter en valseger verkligen vågar och förmår att förhandla fram en tvåstatslösning. Lika osäkert är förstås om palestinierna verkligen är beredda att sluta fred och om kravet på att släppa halva Jerusalem överhuvudtaget är förhandlingsbart.
Men både Gantz och Lapid har uttalat att en enstatslösning med en stor palestinsk minoritet är oförerenlig med en judisk stat och bevarad demokrati.
Netanyahus fortsatta stöd från USA kan naturligtvis bli av avgörande betydelse. Vita Huset under Trump har tyst accepterat bosättningarna och tagit ställning för att Jerusalem skall vara Israels huvudstad. En tvåstatslösning har man hållit tyst om. Trumps svärson Jared Kushner har varit ansvarig för arbetet med en realiserbar fredsplan och har genomfört detta i nära samarbete med Saudiarabien och dess kronprins Salman. Lika mycket väsen som det är kring Trumps möten med Putin och Nordkoreas diktator Kim Jong-un, lika tyst är det om Kushners fredsplan.
Valet till Knesset och alla undersökningar av Donalds Trumps ekonomiska affärer och ryska relationer kan bli avgörande för utvecklingen i Israel. Man vågar kanske tro att Israel och världen klarar sig utan både Benjamin Netanyahu och Donald Trump.