I tider av förändring är det lätt att tro att samhället och ekonomin hitintills har varit statiska. Många verkar leva i villfarelsen att dagens välstånd är skapat just av dagens politiska system – och att protektionism därför är lösningen på våra utmaningar. Detta kunde inte vara mer fel, och det verkar alltså mer angeläget än på länge att vi förstår vad som historiskt har byggt Sverige starkt.
Fram till mitten av 1800-talet var Sverige ett fattigt jordbrukssamhälle. Slitet på åkrarna och i skogarna såväl som fattigdomen och hungern dominerade svenskarnas liv. Under den senare hälften av 1800-talet hände dock någonting. Fabriksskorstenar restes, tåg sattes i rullning och telegrafer började knastra. Ett av världens fattigaste länder förvandlades till ett av världens rikaste.
Den gängse förklaringen till denna utveckling lyder att uppfinnandet av bland annat spinnmaskinen och ångmaskinen utgjorde startskottet för Storbritanniens industriella revolution, och att Sveriges dito berodde på ökad efterfrågan av råvaror och jordbruksprodukter. De tekniska framstegen skall naturligtvis inte förringas – men den enskilt viktigaste faktorn i vårt lands explosionsartade välståndsutveckling var snarare att vår ekonomi liberaliserades. För detta har vi framförallt en man som hette Johan August Gripenstedt att tacka.
Johan August Gripenstedt inledde sin bana som löjtnant, men blev snart politiker. Under en resa till Frankrike 1850 upptäckte han den klassiskt liberala författaren Frédéric Bastiat – vilket kom att påverka honom mycket. I Bastiats verk fann han frihandeln och den privata äganderätten som lösningar på fattigdom – och gjorde det till sin uppgift att kämpa för dessa.
Gripenstedt blev finansminister 1856, och de kommande åren fick han med stor politisk och retorisk skicklighet igenom en rad liberala reformer i riksdagen. Skråväsendet avskaffades. Näringsfrihet infördes. Inrikestullarna avskaffades. Förbudet mot handel utanför städerna avskaffades. Sverige anslöt sig till det internationella frihandelssystemet. Den privata äganderätten stärktes. Under sina år som finansminister införde Gripenstedt i stort sett de allmänna institutioner som krävs för en marknadsekonomi. Protektionism byttes ut mot frihandel – och Sverige fick 100 år av tillväxt.
Med detta i bakhuvudet är det skrämmande att se hur människor runt om i västvärlden skyller våra utmaningar på frihandeln. Utan den skulle vi alls inte ha något välstånd att tala om – och om vi försöker möta framtiden med protektionism kommer vi med all säkerhet att återigen bli av med det.
Det är 150 år sedan Gripenstedt avgick, efter många års hårt arbete. Han drog sig tillbaka tillfreds med sina insatser, och blev som vi nu vet en av de personer som har bidragit mest till svenskt välstånd. I avskedsorden om Gripenstedt skrev Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning: "Med okuvligt mod och beundransvärd talang trädde han i spetsen för den sak, han ville genomföra, den förste i breschen och den siste på muren, och segern blev alltid hans."
Vi har en skyldighet att förstå och bygga vidare på det arv som han lämnade efter sig.