De frihandelsfientliga vindarna viner i världen – runt om i Europa såväl som hos våra vänner på andra sidan Atlanten. Donald Trump har bara varit president i USA i en vecka, men har med all önskvärd tydlighet redan stakat ut den frihandelsfientliga väg som verkar bli ett av hans presidentstids mindre smickrande signum.
Protektionismen verkar faktiskt vara någonting som Donald Trump står fast vid. Det är en av ytterst få frågor där han aldrig har bytt åsikt. Han började sin politiska gärning i slutet av 1980-talet med att kritisera Ronald Reagan för dennes frihandelspolitik – och i måndags skrev han under en exekutiv order som innebär att USA inte längre deltar i förhandlingarna om TPP, frihandelsavtalet med asiatiska länder.
Även det 23 år gamla frihandelsavtalet Nafta mellan USA, Kanada och Mexiko ligger i farozonen. Vad som händer med TTIP, frihandelsavtalet mellan EU och USA, återstår att se.
Utvecklingen oroar givetvis USA:s handelspartners, och borde oroa även det amerikanska folket. Inskränkt frihandel kommer att följas av högre priser och minskad valfrihet för konsumenter. De företag som är beroende av importerade varor för att själva producera kommer också att få ökade kostnader. Frihandel har alltid skapat välstånd; protektionism har alltid fört med sig ekonomisk stagnation.
De allra flesta verkar dock inte särskilt oroade. Mycket kan sägas om den nytillträdda presidentens bristande hederlighet, men denna utveckling kan inte vara en överraskning för någon. Donald Trump lovade just detta under valrörelsen – och han blev vald. Varför är frihandeln så impopulär?
All handel – även sådan över nationsgränser – skakar om gamla strukturer och ställer krav på omställning. Konkurrens och ökad specialisering världen över innebär kortsiktiga förluster. När den elektroniska räknedosan uppfanns i Japan blev kunskapen om hur man tillverkar en mekanisk räknemaskin plötsligt oanvändbar. Facit AB i Åtvidaberg, som tillverkade just sådana, hamnade i en djup ekonomisk kris. Över 2000 människor sparkades och företaget hotades av konkurs.
Ögonblicksbilder som den från 1970-talets Facit skrämmer oss. Igenbommade fabriker och nyblivna arbetslösa med mössan i hand fastnar på näthinnan, och vi får för oss att detta är bilden av frihandel. Men detta är bara den direkta effekt som vi kan se med blotta ögat. Samtidigt som den kreativa förstörelse som Facit drabbades av innebar en prövande tid för många, så fick konsumenterna betydligt bättre och billigare varor. Nya företag och arbetstillfällen växte fram. Välståndet ökade. I dag önskar nog ingen att vi fortfarande använde mekaniska räknemaskiner i stället för datorer och miniräknare.
Det är samma sak som händer i dag. Förlorade arbetstillfällen kan vi peka på och direkt koppla till frihandeln. Nya företag och arbetstillfällen, höjd produktivitet och billigare och bättre varor är svårare att identifiera och härleda. Välståndet höjs – fast vi inte ser det – och den som väljer bort frihandeln för att slippa förlusterna kommer att ångra sig när man även står utan vinsterna.