Sverige har världens högsta marginalskatter. Ingen annanstans i världen förlorar personer med relativt höga inkomster så mycket på att jobba extra. En höginkomsttagare i Sverige betalar totalt 75 procent i marginalskatt. Det som gör att Sverige sticker ut är dock inte bara att själva skattesatsen är hög – utan att den sätter in vid relativt låga inkomstnivåer. Framför allt ligger den nedre brytpunkten, det vill säga den inkomst där man måste börja betala statlig inkomstskatt, väldigt lågt internationellt sett. Endast Belgien är värre.
Det gör att nästan 1,4 miljoner löntagare i Sverige redan har en marginalskatt på över 50 procent. Och nu ska ännu fler ingå i den gruppen.
I veckan presenterade Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson från Vänsterpartiet sin överenskommelse med regeringen om att inte räkna upp brytpunkten för statlig skatt fullt ut. Det betyder att fler människor med vanliga inkomster nu ska börja betraktas som höginkomsttagare och därav behöva betala den statliga inkomstskatten utöver den kommunala. ”Fler ska få vara med och bidra lite mer”, som Sjöstedt och Andersson uttryckte det. Vad generöst!
Runt 80 000 löntagare kommer att drabbas av förändringen – och alltså få sin marginalskatt höjd från omkring 30 procent till över 50 procent. Det handlar om människor som har en lön på runt 38 200 kronor i månaden. Vänsterpartiets retorik om att det bara är de som tjänar allra mest som kommer att klämmas åt rimmar dåligt med verkligheten.
Sanningen är den att den höga marginalskatten redan drabbar stora delar av helt vanliga yrkesgrupper. Varannan lärare på universitet och högskola får behålla mindre än hälften av en löneökning. Det gäller även 43 procent av alla poliser och 37 procent av alla barnmorskor och specialistsjuksköterskor. Det är breda samhällsbärande grupper som knappast betraktas som höginkomsttagare av gemene man.
Att förslaget skulle ge mer skatteintäkter till vår gemensamma välfärd stämmer dessutom inte. När det lönar sig mindre att anstränga sig och jobba extra kommer färre att göra det – vilket innebär mindre skatteintäkter för staten. I Sveriges fall har vi faktiskt så höga skatter på höga inkomster att den statliga inkomstskatten helt skulle kunna avskaffas utan negativ påverkan på statsfinanserna. Det visar Jacob Lundberg i Timbrorapporten ”Platt skatt för högre intäkter” från 2016.
Varför ska en sjuksköterska kämpa för att vidareutbilda sig när hon vet att hennes ansträngning kommer att leda till mindre pengar på den sist intjänade hundralappen? Varför ska en polis sträva efter en befordran med mer ansvar och längre arbetsdagar om det knappt syns i lönekuvertet? Varför ska någon i Sverige ägna flera år av sitt liv åt att utbilda sig när man vet att det leder till straffbeskattning för ansträngningen?
Incitament spelar roll när vi fattar beslut i livet – och påverkar i förlängningen hela vårt samhälle. När Vänsterpartiet och regeringen låter sin fördelningspolitiska agenda gå före Sveriges väl och ve är vi alla med och betalar priset.