Det är inte svårt att förstå varifrån myten har sitt ursprung. Den politiska samarbetskultur som från 1930-talet och framåt har präglat vår parlamentarism rönte tidigt internationell uppmärksamhet. Och visst är det logiskt att just det som är lagom enklast finnes med lite pragmatism och kompromissvilja.
Ur vår historia springer dock även en stark konsensuskultur som gör att vi snarare borde betrakta oss som ett väldigt extremt land när det kommer till värderingar, kultur och politik.
World Values Surveys stora undersökning bekräftar detta. Sverige befinner sig allra längst upp i det högra hörnet på Inglehart–Welzels karta, där den ena axeln mäter graden av individualism och självförverkligande och den andra axeln mäter graden av sekularitet. Sverige utmärker sig inte bara genom sin position på kartan, utan även genom att vara det land som har förflyttat sig snabbast till sin nuvarande position.
Det svenska kollektiva medvetandet tar allvarligt på avvikande uppfattningar – men kan samtidigt byta ståndpunkt över en natt.
Vi är alltså långt ifrån lagom. Och vi verkar dessutom inte vilja vara lagom. Hur ofta hör man svenska politiker nöjt tala om genomsnittslandet Sverige? Som håller takten, inte leder vägen, men inte heller halkar efter? Nej, det som svenskarna helst av allt vill vara är bäst i klassen.
Sverige ska vara ett föregångsland i klimatomställningen. Sverige ska vara ett föregångsland på integrationsområdet. Sverige ska vara ett föregångsland för jämställdhet. Vi är alldeles extraordinärt (och inte alls lagom) övertygade om vår egen förträfflighet – och att hela världen kommer att vilja ha det precis som vi om vi bara visar dem vägen.
Det senaste exemplet är regeringens förslag om att kriminalisera sexköp utomlands. Trots att regeringens utredare och en rad runga remissinstanser avråder från att genomföra förslaget är Morgan Johanssons plan att den nya lagstiftningen ska införas den första juli nästa år. Kritiken om att vi bör respektera andra länders lagstiftning avfärdar justitieministern: ”För att det ska bli internationell samsyn, för att saker och ting ska förändras internationellt, så måste ibland enskilda länder gå före.”
Sverige ska återigen vara ett föregångsland – trots att vi inte ens klarar av att hantera de sexualbrott som varje dag begås i landet. Anmälningarna om sexuella övergrepp prioriteras bort när polisens få resurser måste läggas på mord och mordförsök. Sverige ska vara ett föregångsland – trots att länder som Danmark ser på oss som ett varnande exempel.
När man är snabbare än alla andra är det lätt att tro att man går i förväg, fast man egentligen är på väg att springa vilse. Innan Sverige försöker vara hela världens föregångsland kanske vi borde sikta på att bli just landet lagom – i betydelsen ett helt vanligt, välfungerande land.