Så blev Donald Trump president till slut. Efter en oerhört jämn valnatt förklarades den kontroversiella affärsmannen och nyblivna politikern till vinnare – till min förvåning så väl som i motsats till vad etablerade medier och opinionsundersökningar hade siat om.
Varför amerikanska folket röstade som de gjorde tänkte jag lämna därhän så länge. Jag har läst tillräckligt många förhastade analyser – och tillräckligt många insiktsfulla – för att förstå att min egen inte riktigt är redo att se dagens ljus ännu.
Inte heller tänkte jag försöka sia om Donald Trumps presidenttid. Huruvida de kommande åren blir katastrofala eller bara ganska kassa får framtiden utvisa – men det kan säkert vara klokt att, på ett sansat sätt, förbereda sig för det värsta. Vad jag däremot vill bidra med efter detta på många sätt historiska val är en lärdom som jag hoppas att vi äntligen kan dra.
Vill ni verkligen att en person av Donald Trumps karaktär ska ha de befogenheter som följer av presidentämbetet? Det har varit en återkommande fråga under valrörelsen – och en befogad sådan.
Min mening är dock att vi bör lägga vikten vid den senare delen av frågan. Jag vill verkligen inte att Donald Trump ska ha sådana befogenheter – men det vill jag inte att Hillary Clinton ska ha heller. Friedrich Hayek sade det bäst: "It is not who governs but what government is entitled to do that seems to me the essential problem."
I dessa tider tycker jag att vi bör fundera på vikten av maktdelning och maktbegränsning. På många sätt är USA givetvis ett föregångsland inom detta. Den amerikanska konstitutionen skyddar medborgerliga fri- och rättigheter och begränsar den verkställande makten. Både den vertikala maktdelningen (mellan delstaterna och den federala statsmakten) och den horisontella (utifrån Montesquieus maktdelningsprincip) är vägledande – och konstitutionen i sig är svår att ändra. Det kan låta rättshaveristiskt – men skyddet av delstaternas miliser och folkets rätt att äga vapen är även det en viktig prevention.
Vad har vi i Sverige för skydd mot maktövertramp? Sveriges minimalistiska grundlag med folksuveränitetsprincipen främst har kanske haft sina fördelar – men den lämnar mycket makt åt politiken. Även i USA har en oroande utveckling skett – och det hade varit klädsamt om de svenska politiker och journalister som nu varnar för Donald Trumps styre också hade protesterat då Barack Obama utvidgade presidentmakten.
Den ängslan som många upplever nu är anledningen till att klassiska liberaler envisas med att propsa på maktdelning och maktbegränsning.
Så länge man själv gillar politiken som förs känns det kanske inte angeläget – men rätt vad det är tillsätts en regim som vill någonting fundamentalt annorlunda än en själv, ty detta är demokratins essens, och då kommer man att vara glad att checks and balances finns på plats.
De svenska politiker och journalister som fasar för den auktoritära utvecklingen i europeisk politik borde kanske fundera på just detta.
Man skyddar sig inte mot maktmissbruk när despoten redan är vald – precis som man inte skaffar en försäkring dagen då huset väl brinner. Då är det nämligen för sent.