”Det är en uppgift och en spekulation som jag hör precis nu. Det som gäller nu för oss är att stå upp för de principer och regler som vi har för folkrätten och internationell rätt, inte minst som vi gör i Ukraina. Det är inte okej att överhuvudtaget planera sådana saker.”
Det är svårt att inte tänka på vår statsministers många minnesvärda citat när man läser George Orwells essä "Politik och det engelska språket", nyligen utgiven på svenska av Timbro förlag. Essän är ursprungligen skriven 1946 och handlar, som titeln avslöjar, om det engelska språket. Men den hade lika gärna kunnat handla om svenskan och vara skriven i dag.
Bristen på precision i kombination med uttjatade metaforer (taggad, åsiktskorridor, förminska någon, brinna för), pretentiösa uttryckssätt (påvisa, företeelse, intention, kategorisk) och meningslösa ord (jämlikhet, naturlig, progressiv, vital) har skapat ett lika delar pompöst och banalt politiskt samtal. Orwell beskriver språket som både en följd och en orsak. Språket är på väg att förfulas och förfelas på grund av att vi tänker dumt – men språkets slarvighet gör det också enklare för oss att äga dumma tankar.
Exemplet Stefan Löfven ligger närmast till hands – men kritiken kan och bör riktas mot alla partier. ”Vi har inte nått ut med vårt budskap” är en av de vanligaste fraserna när partisekreterare av alla kulörer kallas ut i media för att förklara de låga opinionssiffrorna. Aldrig verkar man dock komma ifrån felen ovan. Kan det kanske vara själva samhällsbeskrivningen och idéerna som inte är tillräckligt genomtänkta? Är det språket eller analysen som saknas – eller både och? Det dunkelt skrivna är ofta det dunkelt tänkta.
Detsamma gäller de uttjatade metaforerna, pretentiösa uttryckssätten och meningslösa orden. Just metaforerna ger särskilt ofta upphov till stor humor – som när ”populismens vindar står i vägen för framsteg”. Den som använder blandade metaforer likt denna ser inte det som hon beskriver för sin inre blick, och tänker troligtvis inte efter alls.
Det är så klart lätt att göra sig skyldig till dessa misstag. Som skribent är det svårt att inte bli genererad och känna åtminstone en liten skuld. Precision i språket kräver precision i tanken, och det är lätt att bli bekväm. Det är dock minst lika viktigt som det är svårt att vi börjar skriva och tala bättre. Orden har betydelse för vårt politiska samtal och därav för våra politiska beslut.
Att George Orwells språkråd från 1940-talet ännu håller bådar inte gott. För alla som menar att människan formar språket snarare än tvärtom torde det dock vara uppenbart att vi kan förändra och förbättra det politiska samtalet. Timbro förlag hade gjort gott i att skicka hem ett exemplar av essän till väl valda mottagare. I brist på detta krävs det att väljare, journalister, opinionsbildare och politiker gör sig medvetna om sitt eget språkbruk – och ställer högre krav på sig själva och varandra.
Alternativet är att fortsätta som i dag, och det vore faktiskt inte okej.