"Svar ja, det ser ut som vi är i krig. Svar nej, du skall inte till Vargkulan utanför Nora. Den anläggningen lades ner för ungefär tio år sedan och fylldes igen med sand och cement, liksom de flesta av det hundratal bergrum totalförsvaret hade förr i tiden [...] INS tappade vi kontakten med tillsammans med resten av Stockholm och Bålsta försvann strax därefter. Antagligen är deras master bortsprängda och med det är kommunikationen bruten tills man får upp reservmaster, men det finns ingen personal i beredskap för sådant."
Så låter det i Lars Wilderängs "Midvintermörker" från 2011. Det är tidig morgon annandag jul när boken tar sin början, och de jullediga svenskarna vaknar plötsligt upp till ett strömlöst, mörkt och iskallt Sverige. Det som skulle vara en stor rysk miltärövning i Östersjön har förvandlats till ett regelrätt anfall – och Sverige står plötsligt mitt i ett brinnande krig.
Med många viktiga samhällsfunktioner eliminerade, ett nedbantat försvar på kanten till kollaps och nästan obefintligt internationellt stöd försöker man klara sig själv i ett rafflande händelseförlopp som känns lite för realistiskt för att det ska vara roligt.
Jag kom att tänka på denna krigsthriller efter presidentvalet i förra veckan. På det stora hela har jag inte haft mycket till övers för det som den blivande presidenten har haft att säga – men har inte Donald Trump en poäng i att USA:s europeiska allierade länge har snyltat på amerikansk försvarsförmåga? I Sverige har försvaret länge använts som budgetregulator – fri att skruva ned när man behöver pengar till valfläsk – på bekostnad av den uppgift som borde vara statens främsta.
Då är det givetvis otäckt om det amerikanska stödet blir opålitligt – men trots att Donald Trump borde hysa större aktsamhet över Nato, går det inte att förneka att vi har oss själva att skylla.
I takt med att Ryssland har rustat upp har Sverige rustat ned, i något slags naiv förhoppning om evinnerlig fred. Efter sexton år med Vladimir Putin borde det dock vara uppenbart för alla att denna förhoppning inte skall hållas för sanning.
Finlands tidigare statsminister Alexander Stubb sade i ett tal i går att han är orolig för att Donald Trump och Vladimir Putin kan ingå ett avtal om att Nato inte får utvidgas – vilket givetvis skulle skapa ett säkerhetspolitiskt tomrum – inte minst i Sverige.
Nu är tiden för handlingskraft. Vi behöver förbättrad kapacitet för ubåtsjakt, betydligt bättre personalförsörjning, förnyelse av material, mer resurser till övningsverksamhet och upprustning på Gotland – och politiker som faktiskt prioriterar denna statens kärnuppgift.
Jag vågar inte gissa hur sannolikt det är att ett scenario likt det i "Midvintermörker" skulle inträffa inom överskådlig framtid. Men vaksamhet är frihetens främsta förutsättning – och det är dags att vi börjar agera enligt den devisen. Sverige förtjänar ett försvar värt namnet.
"Romeo från Alpha, vi har genomfört en värdegrundsövning med fången och efter att ha tvingat honom att läsa introduktionen till försvarets värdegrundsbok, så har han öppnat upp att han är korpral, ryss och spetnaz."