Vad är tillväxt? Är evig tillväxt verkligen önskvärt? Det är frågor som inte sällan uppehåller sammanhang av samhällsintresserade personer.
Svaret är inte helt intuitivt. Begreppet tillväxt används framför allt i makroperspektiv – som då man talar om hur Sveriges BNP har utvecklat sig i förhållande till resten av världen.
Det är ackumulering av mänskligt och fysiskt kapital, och ökad produktivitet till följd av tekniska innovationer.
Det är relevanta beskrivningar, men leder kanske ändå tanken fel. Tillväxt är inte blott större siffror i ett kalkylark. Det är både abstrakt och faktiskt. Tillväxt är ökat välstånd. Det är vad som sker när vi människor får det bättre.
Begreppsförvirringen har konsekvenser. Den som förknippar ekonomisk utveckling med ständig jakt på konsumtion, fler arbetstimmar och stress som man gärna vill bryta sig loss från – förvisso reella delar av samhällslivet, men inte tillväxtens essens – nedvärderar i regel också betydelsen av det liberala marknadsekonomiska systemet.
Tillväxt är ökat välstånd. Det är anledningen till att vi i dag inte ägnar en tanke åt sjukdomar som för bara femtio år sedan tog livet av barn innan de ens hann få en chans att bli ungdomar. Det är varför vi har råd att vara lediga, åka på semester och uppleva nya platser tillsammans med våra familjer.
Det är orsaken till att vi kan njuta av bekvämligheter som elektricitet, värmeisolering och internet.
Sverige är ett av de tydligaste exemplen på vad marknadsekonomi och tillväxt innebär. Fram till mitten av 1800-talet var landet ett fattigt jordbrukssamhälle. Slitet på åkrarna och i skogarna såväl som fattigdomen och hungern dominerade svenskarnas liv. Sjukdomarna var många och allvarliga. Under den senare hälften av 1800-talet hände någonting. Fabriksskorstenar restes, tåg sattes i rullning och radioapparater började knastra.
Skråväsendet avskaffades. Näringsfrihet infördes. Inrikestullarna avskaffades. Förbudet mot handel utanför städerna avskaffades.
Sverige anslöt sig till det internationella frihandelssystemet. Den privata äganderätten stärktes. Ett av världens fattigaste länder förvandlades till ett av världens rikaste. Alla svenskar fick det bättre.
Sverige genomgick en period av stor tillväxt – från att mellan år 1620 och 1860 knappt ha ökat BNP per capita alls.
Generation efter generation levde utan att levnadsstandarden steg. Mellan år 1895 och 1929 fördubblades Sveriges BNP per capita. Likaså mellan år 1929 och 1958.
Vi levde längre och fick friskare barn. I början av 1900-talet fick färre än nio av tio barn uppleva sin första födelsedag. I dag drabbas samma ofattbara öde bara två av tusen barn.
Kring år 1870 uppgick den genomsnittliga arbetsveckan till cirka tio timmar per dag – måndag till lördag. I dag arbetar en heltidsanställd svensk i genomsnitt 7,5 timmar per dag – måndag till fredag. Antalet helg- och semesterdagar har mer än tredubblats sedan 1800-talet.
Det är vad tillväxt innebär.