Det våras för pamparna

Näringslivet riskerar att bli regeringens marionetter.

Stefan Fölster.

Stefan Fölster.

Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

Krönika2020-04-28 12:48
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En vän ringer och berättar att hon har blivit uppsagd därför att hennes LO-förbund ställt långtgående krav på arbetsgivaren för att gå med på kollektivavtalet som krävs för att kunna korttidspermittera. Regeringens giv ger facken ny makt.

Även ett annat önskemål infrias. I decennier har LO argumenterat att småföretagare försvagar anställdas kollektivavtal genom lägre timlön eller genom att vara allt för flitiga. Nu får de gehör. Enskilda företagare får ingen korttidspermittering. Även de övriga stöden är för svåra att få eller för små för att göra skillnad. Exempelvis är anstånd för skatteinbetalningar eller tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter bara ett hån för den som inte längre har några intäkter att skatta för.

Inte ens a-kassan är möjlig att ta del av, såvida företagaren inte är beredd att offra sitt företag. Firman måste i så fall avregistreras eller bli vilande. Hemsidan måste släckas ner. Inga kundkontakter får förekomma. Alltså ingen chans att komma igen.

Det finns 400 000 registrerade enskilda firmor i Sverige. Listan kan göras lång: konsulter, frisörer, taxichaufförer, artister, frilansare. S-regeringen straffar dessa nu för att de dristade sig att stå vid sidan om fackets hägn.

Nästa steg är finansdepartementets förslag om ”solvensstödnämnd”, som ska köpa nyemitterade aktier i krisande företag. Det är i sig inte feltänkt. Men utformningen gör ägarstyrningen av företagen direkt politisk. Rent av mer så än de gamla löntagarfonderna som LO drev fram för fyrtio år sedan. 

Rimligare vore att ”solvensstödsnämnden” inte lyder direkt under finansdepartementet utan istället blir ett statligt holdingbolag med ett mått av oberoende från regeringen och en icke-politisk styrelse. Det skulle också vara ett vassare verktyg för kompetent ägarstyrning av företagen och för att senare avveckla det statliga ägandet. 

Respektavståndet från politiken blir extra viktigt eftersom regeringen samtidigt motsatt sig en omsättningsbortfallsersättning till företag. Risken är att ganska stora delar av näringslivet plötsligen blir regeringens marionetter.

När coronakrisen är över vill Magdalena Andersson ha ett rejält ”återstartspaket” med gröna investeringar, satsningar på vård och omsorg och konsumentstimulanser. Några tillväxtreformer som förbättrar företagens möjligheter att investera och anställa nämns inte, trots att sådana drog Sverige ur 1990-talskrisen. I stället påminner tongångarna om 1970- och 1980-talen när pamparna hade makten.