Men när Abdukadir Ali, enhetschef för sociala insatsgruppen i södra Järva berättade om sin första tid i Sverige, under ett seminarium på Timbro, visade sig en helt annan sida.
Ali sökte jobb som busschaufför med all den utbildning som behövs för att köra buss i Sverige. Men inget hjälpte. Varje gång som han sökte jobb slutade det med att någon annan fick det.
Han kontaktade en svensk vän som tidigare arbetet på bussbolaget och berättade att det var svårt för honom att förstå det som något annat än ett uttryck för svensk rasismen.
– Köp travtidningar, svarade vännen och instruerade Ali hur han skulle ha med sig en synlig bunt travtidningar nästa gång han gick på anställningsintervju. Ali gjorde som vännen sagt. Med en bunt travtidningar som han höll synligt i handen satte han sig tillrätta för en ny intervju.
– Håller du på med trav? frågade den personalansvarige nyfiket och började prata med Ali om trav. Ali gjorde sitt bästa för att ge intryck av att han förstod sig på hästar men påpekade samtidigt försiktigt att han var där för att söka jobb som busschaufför.
– Du är redan anställd, fick han till svar, mellan utläggningarna om olika hästars möjligheter att vinna.
Glad över sin nya anställning ringde han sin vän och fråga hur han kunde veta att ett par travtidningar skulle lösa problemet.
– På bussbolaget håller alla på med trav, svarade han och förklarade att ett gemensamt intresse kan koppla samman människor och bryta ner eventuell misstänksamhet.
I sin bok "Om tolerans" (1998) påpekar Michael Walzer att staters majoritetsbefolkning har lättare att acceptera avvikande grupper som visar ett intresse för och/ eller deltar i ceremonier och ritualer som uttrycker nationalstatens gemensamma kultur. I USA kan det röra sig om festligheter som är kopplade till fjärde juli eller Memorial Day. I Sverige skulle det kunna vara nationaldagen eller midsommarafton.
Att reflexmässigt anklaga majoritetsbefolkningen för rasism utan att försöka förstå vad det egentligen är för hinder som ligger i vägen för integration innebär en alvarlig anklagelse mot en hel befolkning. Och vad det kallas vet vi ju.
Misstänksamhet mot avvikelser är naturligt och något som alla kan känna. Men oftast finns det ett sätt att ta sig förbi den. Och oftast har det inte med något annat att göra än en osäkerhet över hur avvikelsen bäst ska bemötas. Men det gäller alla.
De gäller även de som kommit till Sverige, med en bestämd uppfattning om hur svenskar är och döma ut osäkerheten som ett uttryck för rasism.
En anekdot är inte lösningen på ett stort problem men det är en illustration för hur mänskliga relationer kan utvecklas bortom de bestämda uppfattningarna och definitiva analyserna av hur problemets kärna ser ut.