En liten text om procent(en)

Minst en och en halv procent – och det snarast, ja helst i går. Så lyder ropen från allt fler politiker av skilda färger. Nu är det försvarsanslagen som ska nå procentgränsen.

Inspirationen kommer från väst – som så många gånger när det gäller vår säkerhet. När den nytillträdde presidenten fick se vad det kostar USA att upprätthålla sin ställning som världspolis fann han att det var i mesta laget. Eftersom hans allierade är av mycket varierande storlek tittade han på procenten – och den imponerade inte.

Absolut inte för svensk del (fast riktigt varför just Sverige ska fästa sig vid den amerikanska procenten är inte helt klart, vårt land är ju inte med i alliansen, Nato).

Den svenska statsbudgeten har redan en procentpost - biståndet ska uppgå till en procent av BNI (=bruttonationalinkomsten). Det målet sattes för att mildra det dåliga samvetet hos rekordårens svenskar. 

Med åren och med varje korruptionsavslöjande har detta strålande prov på generositet solkats. Anslaget har dessutom vuxit med den svenska ekonomin – behoven må ha gjort detsamma men förmågan att fördela pengarna klokt har inte gjort det. Det är därför högst sannolikt att biståndsprocenten kommer att döpas om och få samma behandling som andra ändamål i budgeten.

Medan man alltså försöker komma ur biståndsprocenten sätter man upp nya procent. Kan detta vara klokt och det bästa sättet att sköta en viktig budgetpost? Och hur ska man hantera fortsättningen: utbildning och forskning – var finns procentmålet? Infrastruktur, polis och rättsväsen – procenten? Snart nog börjar olika sektorers talesmän göra sig hörda. 

Och visst lockar procenten, det handlar om enkla tal, lättare att få grepp om än miljarder. Eftersom redan Gunnar Sträng (finansminister 1955-76) förklarade att det visst finns mer än 100 procent så finns inga besvärande restriktioner för politikerna. 

För att nu inte tala om hur enkelt budgetarbetet blir, först i finansdepartementet och sedan när partierna ska komma överens: det är bara att räkna på procenten. Nej, hederliga budgetomgångar är att föredra.

Och självklart ska försvaret stärkas men inte med procent. Årtionden av försvarsuppgörelser har visat att sektorsintressena (läs: militär och försvarsindustri) kan ta emot hur mycket eller hur litet pengar som helst  men att resultaten sällan/aldrig blir de ”stövlar på marken”  som försvarspolitikerna tänkte.

Om det visat sig svårt att följa biståndspengarna, är det ett intet mot vad som skulle hända om försvaret fick sina procent.