Linköping växer även på landsbygden, så löd rubriken på pressmeddelandet (24/6) från kommunen. Det verkade nästan som att kommunikationsstaben vid stadshuset var överraskad över landsbygdens lockelse. Att ”även” spenaten attraherar inflyttare, och inte bara betongen.
I pressmeddelandet konstateras att Linköping just nu slår rekord i antal förhandsbesked för att bygga villor och småhus. Under de fem första månaderna 2021 har det släppts fram fler bostäder via förhandsbesked än vad som beviljades under hela 2020.
Coronapandemin lär spela in på flera sätt. De gigantiska återhämtningspaketen har gjort att nytryckta sedlar har regnat över världen. Bostadsmarknaden är glödhet. Men pandemin verkar även ha väckt en längtan hos många om en större bostad och en trädgård att odla.
Ska vi vara noga märktes landsbygdernas och småstädernas lockelse redan innan pandemin. År 2018 noterade landets tre storstadskommuner ett så kallat negativt inrikes flyttnetto. Men precis som andra samhällstrender har längtan till landet förstärkts under pandemin.
Förra året var nettoutflyttningen från huvudstadsregionen rekordstora 5 596 personer. Flyttar gör särskilt unga i familjebildande ålder. Enligt SCB kommer trenden med en ökande andel barn i storstadskommunerna brytas om bara några år. På sikt kommer storstäderna att vara den kommungrupp som har lägst andel barn och ungdomar.
I Stockholm är oron stor över utvecklingen. En centerpartistisk regionpolitiker krävde för ett par veckor sedan att regeringen ska agera så att inte fler flyttar. Den andra sidan av myntet lär märkas på landsbygden i Linköping, där det byggs som aldrig förr.
Att många verkar drömma om hus på landet visar att urbaniseringen inte alls var den urkraft som den har sagts vara. Landsbygder och småstäder är inte dömda att krympa.
Vad ligger då mer bakom att flyttlassen går till landsbygderna? Säkert är det många saker. En är högre fastighetspriser i städerna. En annan kan vara ökade möjligheter till hemarbete. Ett tredje motiv lär vara en växande otrygghet i storstäderna.
I alla städer med utanförskapsområden finns ett argument för barnfamiljer att flytta. Det lär knappast vara en tillfällighet att utflyttningen från Stockholm tog fart efter en rånvåg mot barn.
I Sverige byggs inte muromgärdade bostadsområden för att undkomma kriminaliteten. I stället går flyttlassen till småstäder, kyrkbyar och landsbygder. Där – på landet –finns det inte några miljonprogramsområden där social utsatthet kan skapa en gynnsam mylla för brottskarriärer och gäng. En villa på landsbygden i närheten av en byskola blir Sveriges motsvarighet till USA:s grindsamhällen.
Att söka sig till landsbygden för en tryggare tillvaro, och möjligen som ett sätt att hantera en värld i snabb förändring, är inget nytt. En berättelse som envist håller sig kvar är den om Ydredrotten Leonhard Rääf (1786–1872).
Rääf – folklivsforskare och konservativ riksdagsman – levde också i en tid av snabb förändring. Ett jordbrukssamhälle blev ett industrisamhälle. Järnvägen drogs fram. Och det Ydredrotten kanske allra mest är ihågkommen för är försöken att bromsa samhällets omvandling.
Ydredrotten levde som han lärde. Han hade växt upp på gården Tomestorp utanför Kisa, och när Kisa växte till en allt mer livlig köping med industrier så flyttade Leonhard Rääf för att undkomma det modernas larm. Först till Bulsjö gård utanför Österbymo, sedan till Forsnäs säteri i Sunds socken i Ydre. Möjligen finns här en parallell till i dag, då allt fler verkar söka sig till landsbygderna i jakt på lugn i en orolig tid. Precis som hos Ydredrotten verkar det finnas en konservativ ådra hos den växande skara som i vår tid drömmer om landsbygder och småstäder.
Förra året konstaterade SOM-institutet vid Göteborgs universitet att andelen väljare som betraktar sig som höger är högst på landsbygderna och lägst i storstäderna. Storstäderna är rödgrönt anstrukna. Landsbygderna är mer blått betonade. Och det här syntes effekterna av redan förra valet. Moderaterna backade i storstadsregionerna, men gick bättre utanför dem. I eftervalsanalysen konstaterade M att utvecklingen i Sverige börjar likna den i andra västländer – med mer progressiva städer kontra en konservativare landsbygd.
En ögonblicksbild av denna stora förändring lär vara det ökande intresset för villor utanför Linköping. Pressmeddelandet från Linköpings kommun om att allt fler vill bygga hus på landsbygden säger inte bara något om bygglov och bostadsmarknad. Det är lika mycket ett uttryck för en växande längtan till landet – en blå våg.