Han lyckades vända en rejäl valförlust under sin företrädare till en seger i sitt första val och kom sedan att som statsminister leda en borgerlig alliansregering under åtta år. Ändå är det som om Reinfeldt nu två år efter sin avgång blivit något av en icke-person.
Hans parti verkar helst av allt vilja glömma att han någonsin funnits. En av hans närmaste medarbetare har gått ut offentligt och förklarat att han skäms över att ha företrätt Reinfeldts politik i invandringsfrågorna.
Uttrycket Nya moderaterna hörs numera sällan eller aldrig. Hans gamla partivänner skäms av allt att döma över det framgångsrecept som förde deras parti till regeringsmakten.
Det är inte helt överraskande. Fredrik Reinfeldt gjorde i mycket rent hus med traditionella moderata ståndpunkter. Så länge det ledde till framgång för partiet höll de traditionella moderaterna god min. Men efter förlusten i 2014 års val finns inte längre viljan att fortsätta på den mittenlinje som Reinfeldt slog in på.
Allra tydligast är högervridningen förstås just när det gäller flyktingpolitiken. Där har de som nu styr Moderaterna beslutat att vägen till nya framgångar handlar om att försöka locka sverigedemokratiska väljare att byta parti med en politik som är till förväxling lik den som Jimmie Åkesson företräder.
Den strategin verkar inte särskilt begåvad. För om moderaterna slår in på sverigedemokraternas politik fungerar det ju snarast som en bekräftelse på att Jimmie Åkessons parti haft rätt från början. Hans väljare kan därmed glädja sig åt att ha valt rätt när de övergav moderaterna på grund av Reinfeldts maning att vi alla skulle ”öppna våra hjärtan” och ta emot flyktingarna som ett värdefullt tillskott till vårt land.
Mycket riktigt tycks inte en enda ny sverigedemokrat ha gått tillbaka till moderaterna.
Fredrik Reinfeldt står modigt fast vid sin ståndpunkt från regeringstiden. I sin nya bok argumenterar han kraftfullt för hur positivit det är för Sverige med en konstant ström av invandrare. Med rätta förundras han över hur andra länder som kanske ännu mer än Sverige behöver invandring för att kompensera låga födelsetal minst lika hårdnackat som numera Sverige försöker sätta upp allt högre gränsskydd.
Det märkliga är nu att den här boken förbigås med nästan total tystnad i den svenska debatten i motsats till författarens rätt bleka memoarbok som kom ut medan han fortfarande fanns kvar i det allmänna medvetandet. Så vitt jag kunnat se har "Det nya livet" inte recenserats i vare sig Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen eller Aftonbladet.
Det bekräftar mitt intryck att Fredrik Reinfeldt som länge var en politikens superhjälte numera förvandlats till en icke-person.
Själv tycker jag mycket bättre om den mera avslappnade Reinfeldt som finns nu än den ofta alltför stela och reserverade statsministern.